Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saktmodighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKTMODIGHET.
559
der. Han lofvade heligt att aflägga sin stygga last och
behandla hästarna vänligt. — Och han höll ärligt ord. —
Frukten däraf blef ej blott att hästarna snart blefvo fogliga
och lugna som förut, utan ock att mannen själf kom till
allvarlig sinnesändring.
Saktmodighet. — Herr H. berättar, att han en gång
gjorde en person en häftig förebråelse för något fel, som
denne begått. Emellertid kom mannen från den dagen aldrig
tillbaka till honom. Efteråt profvade han sig själf, hvarvid
han måste göra sig följande förebråelse: »Du är skulden
därtill, du är orsaken till denne mans fördärf. En
vedhuggare har större förstånd än du, ty han hugger icke på
en vedstock, där han ser en gren hafva setat, ty då vet han,
att hans yxa icke biter, utan han vänder stocken, tills han
finner ett mjukt, kvistfritt ställe, och där bita hans hugg
och göra verkan. Mannen, som gått bort från dig, hade
nog också något åtkomligt ställe, sök därför upp honom och
sök att träffa honom där.» Detta gjorde han också och
vann på så sätt mannen, hvilken kom tillbaka till honom.
— Huru behandlar du dina medmänniskor, käre läsare?
En mild karaktär. — Om Filip Melanchton, Luthers
medarbetare, berättas: »Något vredesutbrott fick aldrig
makt öfver honom, utan en skonsam mildhet rådde alltid
hos honom».
En kristens saktmod. — Den förste missionären bland
Batta, en folkstam i det inre af Sumatra, hade predikat
öfver Matth. 5: 5: »Salige äro de saktmodiga, ty de skola
besitta jorden». En höfding, som ofta varit närvarande vid
sammankomsterna och redan i sitt hjärta emottagit många
intryck af evangelii sanningar, trädde dagen därpå in i
missionärens bostad. Den eljes höflige mannen frågade nu
missionärens hustru på ett ohöfligt sätt, hvar hennes man
var. Hon sade, att han var upptagen med skrifgöromål. Då
han hörde detta, tog han en stol, drog den under högljudt
buller omkring på golfvet, kastade ned hvad som låg därpå
och slog sig slutligen ned tätt intill henne samt betraktade
henne på ett närgånget sätt. Hon stod lugnt upp, gick bort
till den lilla orgeln och spelade en psalm. Då gick han ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
