Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själfbehärskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
SJÄLFBEHÄRSKNING.
själfbehärshiingens dygd, hvilken förmår skydda eder för fall,
när lasten till det onda vill blifva alltför mäktig.
Råd öfver dig själf! — Ryske generalen Suwarow var
en stor fältherre och höll sträng tukt bland sina soldater.
Men det bästa af allt var, att han öfvade själftukt och ställde
sig under eget befäl, som om han varit en annan person än
Suwarow, och mycket ofta hände, att hans adjutanter måste
i hans eget namn gifva honom än en än en annan
befallning, hvilken han i så fall mycket punktligt följde. En gång
var han mycket uppbragt på en soldat, som förgått sig i
tjänsten på något sätt, och han började genast att prygla
upp honom. Då tog en adjutant mod till sig, skyndade fram
till generalen och sade: »General Suwarow har befallt, att
man aldrig skall låta vreden få makt öfver sig». Suwarow
slutade genast upp att slå soldaten och sade: »Har
generalen befallt det, så måste man lyda». — Sådant kallas
själf-behärskning.
En skolgosses själfbehärskning. En gosse kom
under en vagn och fick därvid sitt ena ben afbrutet. När
han gråtande blef förd hem, sprang hans sjuka moder af
förskräckelse upp ur sin bädd och föll i vanmakt. Då
tystnade gossen ögonblickligen. När fältskären därefter förband
honom, undertryckte han de häftiga smärtorna och gaf icke
ett ljud ifrån sig. Man frågade honom sedermera, om han
icka kände några smärtor i foten. »Ack jo, rätt svåra»,
svarade han sakta, »men mamma får icke märka det, på det
hon icke må blifva ledsen.»
Själfbehärskning. — Bekant torde vara att en af
trappistordens förnämsta munklöften är att tiga, så länge ej
klosterföreståndaren (priorn) tillsäger vederbörande att tala.
Denna ordningsregel grundar sig på Jakobs bref, hvari
tungan framställes som den skadligaste och syndigaste delen af
människans kropp, och den spanska befolkningen har så vant
sig vid denna egenhet hos trappistbröderna, att dessa, när
de gå omkring för att samla allmosor, erhålla sina gåfvor
utan att behöfva säga ett ord. Grefvinnan A. kom en gång
till ett dylikt kloster, hvilket är beläget i närheten af Madrid,
och fördes af föreståndaren omkring i salarna. Därvid blefvo
de särskilda trappistmunkarna föreställda för henne, och
beträffande en af dem tillade föreståndaren, att munken förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
