Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorg. Sörja. Bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
BORG. BÖRJA. BEKYMMER.
vanorna. — Ktt människohjärta kan väl shita mången bitter sorg inom
sig, men att tyst och stumt bära en stor lycka kan det icke. — Jag delar
sorgen i tre klasser, nämligen 1) näringssorger, 2) vällwtsorger, 3)
äre-sorger. Näringsomsorgerna äro de lättaste, tv man ser sällan någon dö
af hunger; en kristen åtminstone har det löftet af Herren: »Jag skall
ingalunda lämna dig ej heller någonsing öfvergifva dig» ( Ebr. 13: 5).
Vällustomsorgerna äro svårare, då man icke är nöjd med att hafva det
nödvändiga i denna världen, men vill hafva öfverflöd och goda dagar.
Dessa sorger äro vida svårare än de förra, ty Gud har icke gifvit oss
något löfte om vällefnad. Aresorgerna likaså, ty dessa liksom de förra
hafva icke något löfte, man måste själf sörja för dem, då däremot
näringsomsorgerna äro lätta, emedan Herren sörjer för oss (1 Petr. 5: 7).
(Pastor Flattich.) — Små sorger hafva många ord, stora sorger äro stumma.
-— Har sorgen drifvit mig till bön, så drifver jag mig genom bönen
tillbaka till sorgen. (Melanchton.)
Vällust- OCh äresorg. — Pastor Flattich berättar i
sina hushållsregler följande: »Då jag var garnisonspastor i
H., dog en kapten, som icke efterlämnade några tillgångar.
Den kvarlefvande änkan sörjde djupt, men mest jämrade
hon sig öfver sin fattigdom. Man tröstade henne och bad
henne icke vara bekymrad, emedan Guds ord betygar, att
Gud är de faderlösas fader och änkors domare, som visst
icke öfvergifver dem, som söka honom. Härpå svarade hon
ganska sant och uppriktigt: ’Jag tror väl att Gud skall
uppehålla mig såsom människa, men icke såsom välboren fru
Jcap-iensJcaC!)’» — »Om man icke gjorde sig några vällust- och
äresorger, så vore hushållningen icke svår», tillägger Flattich.
Kasta af sorgebördan! — En man vandrade med en
tung börda vägen framåt. Han suckade djupt och såg
mycket sorgsen ut. En åkande gaf akt på mannen och inbjöd
honom vänligt att sitta upp i baksätet. Så skedde. Men
efter en stund vände sig den körande om till den trötte
mannen och fick då till sin förundran se, att denne ännu
satt med sin börda på skuldran. Men när han uppmanades
att lägga den af, svarade han: »Det är för mycket, att ni
skall låta både mig och min börda åka». — Herren har
upptagit dig, skall han icke då äfven bära din börda? Vill du
icke anförtro honom den?
Ugglan och lärkan. — Ugglan sitter i mörkan natt på
ett ensligt ställe och låter höra en jämmerlig sorgelåt, hon
klagar och klagar hela natten. Men lärkan svingar sig i
tidig morgonstund högt uppe i luften och sjunger under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
