Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärja. Svärjare. Svordom - Svärmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÄRJA. SVÄRJARE. SVORDOM. SVÄRMARE. 619
En liten jämförelse. — En svensk, som nyligen
återvändt till fäderneslandet från Australien, berättar följande:
Jag mötte för några dagar sedan utanför ett nybygge vid
en af Stockholms gator en förnäm dam, som med ett något
försmädligt uttryck i rösten frågade: »I Australien finns väl
intet fint folk?» — »Kanske inte efter våra begrepp»,
svarade jag och försökte öfverrösta en vid nybygget sysselsatt
rödbrusig grundläggare, som svor så att man befarade
att jorden skulle sjunka under honom, »men», och härvid
gjorde jag en sidoblick åt den svärjande, »en person, som
svär eller använder fula ord på ett offentligt ställe, blir
arresterad och får böta tio shillings för ’oanständigt tal’,
om en poliskonstapel är i närheten. Skulle lagens arm vara
utom räckhåll, får brottet passera, såvida inga kvinnoöron
hafva sårats af uttrycken, i hvilka fall det är damens
sällskaps skyldighet att genast handgripligen tillrättavisa den
skyldige. Skulle damen mot förmodan ej hafva något
sällskap, är det närmaste medborgares rättighet att åtaga sig
detta värf. Följden af denna lag, hvars senare del är
oskrif-ven, är att man kan vandra längs hela George Street och
rundt kajerna i Sydney utan att få höra en enda grofhet,
om man har barn eller fruntimmer i sitt sällskap. Tänk,
ett sådant botande och slående det skulle bli här, ty att svära
bredt och kraftigt är ju dock det enda hörbara beviset på
svenskens mod och manliga rättframhet.»
Svärmare.
Bibelställen: Apg. 19: 28, 29; 26: 24.
En farlig klippa. — Till den bekante predikanten
Spurgeon kom en dag en fru, som tilltalade honom med
mycket högtidlig min sålunda: »Herr Spurgeon, jag känner
mig under den sista tiden så andlig, att jag betraktar
arbetet såsom någonting, hvilket är min stora andlighet
ovärdigt; jag har fördenskull alldeles slutat upp med att arbeta.»
— En oväntad kalldusch hade icke kunnat komma mera
öfverraskande för damen än den slagfärdige predikantens
svar: »Godt, då är ni också för andlig att äta, ty bibeln
säger: ’Den, som icke vill arbeta, skall icke heller äta’».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
