Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndare - Syndabekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
SYNDARE. SYNDABEKÄNNELSE.
att Jesus kom i världen för att frälsa syndare.» — »Men
visste ni icke det förut?» — »Nej, jag trodde alltid att Jesus
kom för att frälsa de fromma och goda, därför måste jag
gråta af glädje, då jag såg, att han kom för att frälsa
syndare.»
Syndabekännelse. (Se äfven Bekänna.)
Bibelställen: Ps. 32: 3, 5. Luk. 18: 13. 1 Joh. 1: 9.
Bibliska exempel: David, (Ps. 32 och 51); Daniel (Dan. 9: 4—11);
publikanen (Luk. 18: 13); den förlorade son°n (Luk. 15: 21); röfcaren på
korset (Luk. 23: 40—42).
Strötankar: Det är dig nyttigt att andra människor veta af dina synder och
brott, det bryter din stolthet och håller dig vid ödmjukheten. — Jag
bekänner öppet, att jag förtjänar all smälek och skam, att jag är ovärdig
att räknas bland de heliga. Hvad skall jag säga, som är skyldig till allt
och full af blygsel? Ingenting annat än detta enda kan jag komma fram
med: »Jag har syndat, Herre; Herre, jag har syndat, förbarma dig öfver
mig och förlåt mig». (Kempis.)
Offentlig syndabekännelse. — Under det krig, som
den franske protestantiske konungen Henrik IV år 1586 förde
mot det katolska förbundet, fattades den tappra fursten af
svåra samvetsbetänkligheter. Han hade kort förut begått
en svår synd mot Guds sjätte bud. Hans biktfader hade
upprepade gånger förmanat honom att offentligen bekänna
och ångra den förargelse han vållat. När nu en slaktning
förestod, sade hofpredikanten till konungen: »Huru godt
skulle det icke nu vara att vara försonad med Gud, hvilken
delar seger och nederlag efter sitt behag! Huru många
tappra män skola icke genom ett nederlag, som Gud måste
låta komma öfver ers majestäts vapen för ers majestäts
obot-färdighets skull, blifva störtade i olycka och fördärf!»
Morgonen härefter bekände konungen under gudstjänsten inför
det församlade folket sin synd. »Inför Gud kan man icke
nog ödmjuka sig», svarade konungen därpå, när hoffolket
ville intala honom, att hofpredikanten förfarit för strängt
emot honom.
Syndabekännelse. — En furste kom en gång på ett
galérskepp för att se fångarna, som, smidda i järnkedjor,
arbetade på detsamma. Såsom ett minne af sitt besök ville
han gifva en af fångarna friheten. För den skull frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
