Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syskonkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSKONKÄRLEK.
627
De äro ju syskon!» — Då en liten gosse, såg att två
fågelungar i ett näste hackade hvarandra allt hvad de
förmådde, frågade han hvad de togo sig till. »De slåss»,
svarade man honom. »Nej, nej, det är icke möjligt», svarade
han, »de äro ju syskon.»
En kärleksfull broder. — I ett hem funnos sex
syskon, tre gossar och tre flickor, af hvilka en, Lina, icke blott
var svag och sjuklig, utan också ofärdig och puckelryggig.
Medan nu de öfriga barnen glada och friska kunde med
lust och gamman springa och leka i ängar och trädgård under
sina fristunder, måste den stackars sjukliga Lina sitta
ensam. Det enda, hvarmed hon kunde underhålla sig, var
någon bok med goda och underhållande historier och bilder.
— Detta gjorde hennes broder Wilhelm mycket ondt, ty han
var en god och varmhjärtad gosse. Han satte sig ofta,
under det att de andra lekte, inne hos den sjuka systern,
berättade historier för henne, hjälpte henne att snida bilder
och göra små arbeten af papp, hvari hon ägde en stor
skicklighet, eller också spelade han dam eller tripptrapptrull med
henne. De andra syskonen drefvo ofta gäck med honom,
därför att han aflägsnade sig från dem för att leka med
Lina. Men han fann ett sådant nöje i att utöfva sin
brodersplikt, att han lät de andra håna honom så mycket de
ville. Hans skönaste belöning var, då Lina med sin magra
aftärda hand smekte hans kinder och sade: »Wilhelm, du
är dock den bäste af alla, du är min gode, vänlige ängel!
Men gå nu och lek med de andra, ty tiden måste ju blifva
dig lång hos mig.» Men sådant tal ville Wilhelm aldrig
höra på, och det uppstod därför ofta mellan de båda
syskonen en kärleksfull strid, i hvilken Lina för det mesta
måste gifva vika. Slutligen tog den himmelske fadren den
lilla sjuka Lina hem till sig. Ännu på dödsbädden tackade hon
Wilhelm för den kärlek, han visat henne, för de många offer
han bragt henne. Därpå inslumrade hon och hennes själ
fördes af änglar dit, där icke mer finnes någon smärta
eller någon sjukdom. Wilhelm var i början otröstlig öfver
förlusten af sin milda, goda Lina. Men snart upprättade
den tanken hans sinne, att han under hennes korta jordelif
visat henne så mycken godhet och kärlek han kunnat, och
att hon nu vore hos frälsaren, där hon ju hade det mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
