Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tack. Tacksam. Tacksägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
TACK. TACKSAM. TACKSÄGELSE.
från Gud. (Talmud.) — Den, som är tacksam, skall ständigt hafva någon
nåd att tacka för. (Kempis.) — O, hvilken outsäglig salighet medför icke
det, om vi tacka Herren äfven under korset och midt i bedröfvelsen; man
tackar och lofvar för litet för korset. (Joh. Burckliardt.) — Vill du, o
Herre, att jag skall vandra i mörker, så vill jag prisa dig; vill du, att
jag skall vandra i ljus, så vill jag också prisa dig; vill du trösta mig,
så vare du prisad; vill du pålägga mig bedröfvelse, så vare du äfven
prisad. (Kempis.) — Om någon, som är skyldig oss ett tack, möter oss,
strax komma vi ihåg det. Men huru ofta kunna vi icke möta människor,
hvilka vi äro skyldiga tacksamhet, utan att tänka därpå. (Göthe.)
Tackar du för alla Guds välgärningar? — En
förnäm herre, rik på timliga ägodelar, men fattig på kunskap
om och kärlek till sanningen i Kristus, gick en afton ut för
att spatsera på sina ägor. Vägen förde honom förbi en usel
koja, i hvilken en mycket fattig man bodde jämte en talrik
barnskara. När han var midt för kojan, hörde han någon
tala med ljudlig röst. Han stannade för att lyssna. Då
förnam han, huru den fattige mannen uppsände en brinnande
tacksägelsebön till fadren i himmelen, som dagligen gaf
honom och hans barn det bröd de behöfde. »Huru», sade
godsägaren vid sig själf, »denne genomfattige man tackar sin
Gud för föda och kläder, och jag tänker i mitt öfverflöd
aldrig på att tacka honom?» Under djup blygsel återvände han
hem, och från detta ögonblick lärde han sig att se sitt förflutna
lif i dess rätta dager. Han beslöt att återvända till Herren,
från hvilken han aflägsnat sig genom världslusta, och han
höll ord. Hela hans framtida lif var en enda tacksägelse
för de af Gud undfångna välgärningarna, och han glömde
aldrig att öfva godhet mot den fattige mannen, som varit
den första yttre anledningen till hans sinnesändring.
Hvilken hade största orsaken att vara tacksam. —
En predikant, som inför en ämbetsbroder uttryckte sin
tacksamhet för en nådig räddning, berättade härom: »Då jag i
dag red hit, snafvade min häst, och det var nära, att jag
hade störtat utför en djup afgrund, där jag ögonblickligen
skulle hafva funnit min död; men jag slapp undan alldeles
oskadd.» — »Jag har än märkligare saker att omtala», sade
den andre: »Under vägen hit i dag snafvade min häst icke
det ringaste.» — Märk: Gud har räddat den ene ur faran,
och därför kände han sig tacksam. Men den andre har Gud
beskyddat så, att icke ens tillstymmelse till fara mötte ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
