Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet. Trofast. Trogen - Trolldom - Trolofva - Trotsa. Trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668 TROFAST. TROGEN. TROLLDOM. TROLOFVA. TROTSA. TROTS.
evangelium, vill jag här knäböja för käjsaren och låta
af-hugga mitt hufvud.» — Ack att alla Guds barns valspråk
vore: »Hellre dö än synda!»
Trolldom. (Se Vidskepelse.)
Trolofva. (Se Brud och Äktenskap.)
Trotsa. Trots.
Bibelställe: Ps. 52: 3.
Bibliska exempel: Kain (1 Mos. 4: 9); Hagar (1 Mos. 16); Esau (1 Mos.
28: 8, 9).
Strötankar: Att trotsa är att visa sig spotsk i ord eller handling, att vara
öfverdådig eller uppstudsig; förlita sig på något jordiskt. — Upproriskt
trots mot ljuset innebär en hög grad af svnd. Det är en dygd att resa
sig upp mot mörkret, men hvad skall man säga om dem, som sätta sig
upp mot ljuset, som emotstå sanning, helighet ocb kunskap? (Spurgeon.)
Den trotsiga fästmön. — För flera år sedan spatserade
på Bornholms stränder ett nyförlofvadt par, som med glada
förhoppningar talade om framtiden. Emedan fästmön var
mycket rik och fästmannen en rask och duktig sjöman samt
båda förenade genom den innerligaste kärlek, tycktes de
hafva orsak att vänta all den glädje, som jordelifvet kan
erbjuda. Flickan ansåg sin förmögenhet så stor, att de, huru
världen ock måtte vända sig, aldrig kunde råka i någon
nöd, hvarför den unge mannen, som tyckte, att hon var
alltför säker på sin sak, yttrade några ord därom, att det i
alla fall berodde på, otn Gud ville eller icke förläna dem
lycka och framgång. I ungdomligt öfvermod drog fästmön
en ring af fingret och kastade den med dessa trotsiga ord
i hafvet: »Så säkert som jag aldrig återser denna ring, så
säkert skola vi aldrig blifva fattiga.» — De unga ingingo
snart ett äktenskap, som börjades med de ljusaste utsikter.
Men det tycktes, som om det icke varit någon välsignelse
med deras rikedomar, hvilka som snön för vårsolen
småningom bortsmälte. Sedan mannen efter några år aflidit,
förskingrades genom änkans misshushållning och oordentliga
lefnadssätt sista återstoden af den en gång så ansenliga
förmögenheten, och hon försattes till slut i verklig nöd. —•
Många år hade förflutit, sedan de nyförlofvade tillsammans
stodo vid hafsstranden, då den efterlefvande änkan tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
