Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppskjuta. Uppskof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSKJUTA. UPPSKOF.
685
nan jag omvänder mig.» Två veckor därefter stod
församlingens pastor vid hennes graf och förmanade en stor
åhörareskara att vakta sig för att uppskjuta med sin
omvändelse tills i morgon, då Gud erbjuder tillfälle därtill i dag.
Ett farligt uppskof. — Envåldshärskaren Archias i den
grekiska staden Tliebæ satt en gång vid ett festligt bord,
omgifven af vänner och beundrare, då en dammhöljd
budbärare inträdde i salen och lämnade honom ett bref, som
innehöll en fullständig redogörelse för en mot Archias lif
anstiftad sammansvärjning. »Min herre, som lämnade mig
detta bref till eder», sade budbäraren, »gaf mig sträng
tillsägelse att bedja eder genast läsa det.» — »Allvarsamma
saker uppskjutas till morgondagen», svarade Archias leende
och lade brefvet ifrån sig. Detta uppskof var
olycksbrin-gande, ty samma natt trängde de sammansvurna in i
palatset och dödade Archias jämte hans vänner. — »Hvilken
dårskap att så liknöjdt upptaga den gifna varningen»,
utropar kanske mången. Sant — men detta är en träffande
bild af dem, som ehuru kärleksfullt varnade att taga vara
på själens oskattbara värde, likväl som Felix skjuta upp
den viktiga angelägenheten till »en annan gång» — en
lägligare tid.
Hjorten. — En söndag redo två ryttare till ett
dryckeslag. De måste färdas genom en stor skog. Då de i denna
trakt anlände till en liten by, där kyrkklockorna just nu
ringde till gudstjänst, sade den ene ryttaren: »Vi komma
för tidigt till vår bestämmelseort; skulle vi ej dröja litet
här och bevista gudstjänsten?» »För ingen del», svarade
den andre; »hvarför skulle vi höra en prästs pladdrande,
som blott gör oss hjärtängsliga ?» Emellertid förnyade den
förste sina föreställningar och öfvertalade vännen, som icke
ville misshaga honom, och de inträdde i kyrkan. — Sången
var redan slutad, pastorn hade redan begynt sin predikan,
och talade om nödvändigheten för människan att skynda
till omvändelse, på det hon måtte rädda sin själ. För att
göra saken rätt tydlig och påträngande för sina åhörare
berättade han dem följande händelse: En ung hjort kom en
gång i skogen till en skön gräsplan och fröjdade sig öfver det
härliga betet. Men knappast hade han där vederkvickt sig
något litet, förrän han hörde ett skott och kände sig sårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
