Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vakna. Väckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
vakna. väckelse.
Liknelser: Hvarje ur är ett väekarur, i andlig mening nämligen. — Så snart
den allsmäktiges kanoner börja att dundra, och gevärselden förkunnar, att
slaget har börjat, så träder hvarje trogen medborgare i Guds rike fram för
att deltaga i kampen. Den som icke det gör, han är ovärdig. (S. Jones.)
En väckelsetid. — Predikanten Jakob Knapp predikade
en gång under lång tid i Penn Yan, men som det syntes
utan den ringaste följd. De gudlösa triumferade öfver hans
förmenta nederlag. Knapp svarade: »Antingen skola mina
ben blekna i Penn Yan, eller också skall jag se Guds verk
vakna till nytt lif». Ännu samma afton började andens
vind mäktigt blåsa, och en stor väckelse gick fram öfver
hela trakten.
Väckelsen genom ett vänligt ord. — En dag besökte
herr Kimbali sin vän Moody i dennes affärslokal, och i det
Kimball vänligt lade sin hand på hans axel, frågade han honom,
om han icke ville gifva sitt hjärta åt Kristus. Denna fråga
var orsaken och medlet till Moodys väckelse. Han begynte
härefter allvarligt söka sin frälsare, och snart erhöll han
visshet om sina synders förlåtelse. Årtal härefter plägade
Moody säga: »Jag liksom känner det ännu, huru denne man
lade sin hand på min axel».
En bok för den uppväckte syndaren. — För många
år sedan bodde i H. en ung hustru, som blef af Guds Ande
uppväckt ur sin syndasömn. I känslan af sitt stora elände
gick hon länge tröstlös omkring och klagade sin nöd för
sina vänner. Men huru kan en blind leda en blind? Man
ansåg hennes nedslagna sinnesstämning för svårmod, som
kom sig af något kroppsligt lidande. Slutligen sökte hon
tröst hos prästen. Men denne säges hafva sagt, att det väl
icke funnits någon människa i världen, som haft sådana
anfäktelser som hon, utom Paulus. Han rådde henne till
att icke läsa mycket, men i stället taga sig duktig rörelse
o. d. Men förgäfves, hennes sorg växte, så att hon blef till
slut oduglig till alla sina sysslor och kunde ingenting göra
annat än gråta, bedja och läsa. Hennes anhöriga råddes
att gå till viss person för att hämta ett visst pulver emot
anfäktelser. Detta skulle man gifva henne in. Hennes moder
gick, men träffade icke personen ifråga hemma. Hon begaf
sig därför åstad för andra gången, men träffade icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
