Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villfarelse - Vilja, Guds - Vilja, människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villfarelse. vilja, guds. vilja, människans.
703
Villfarelse.
Bibelställen: Efes. 4: 22. 2 Tess. 2: 11. 1 Tim. 1: 6. 2 Tim. 2: 18.
2 Petr. 2: 18. 1 Joh. 4: 6. Jud. 11.
Strötankar: Villfarelse är egentligen ett fel i förståndet; en bristande kunskap,
ett afvikande ifrån sanningens och den väg som leder till lifvet. — Hvarje
tidehvarf bekämpar gamla villfarelser och gör sig skyldigt till nva. — Den
som erkänner sin villfarelse är på väg till sanningen. — Förgäten aldrig,
att vägen till sanningen framgår bland villfarelsernas irrstigar. (Elias Fries.)
Vilja, Guds.
Bibelställen: Matth. 6: 10; 18: 14. Rom. 9: 19. 1 Tess. 4: 3.
Helt för Gud. — När grefve Zinzendorf gifte sig med
grefvinnan von Reuss, sade han: >Du får en man, som på
Herrens vink hvarje stund är beredd att taga stafven i hand
för att gå till hedningarna». — Jungfrun svarade: »Handla
alltid efter Guds vilja, och jag vill gärna till Herrens ära
lämna dig all min hjälp».
Vilja, människans.
Bibelställen: 1 Kr. 29: 9. Ps. 27: 12. Es. 58: 3. Luk. 23: 25.
Strötankar: Vilja är människans förmåga att besluta sig för eller emot något.
— Gör hvad du kan, så skall Gud komma din goda vilja till hjälp.
(Kempis.) — Det är ej hvad människan vet utan hvad hon vill, som
bestämmer hennes värde eller värdelöshet, hennes makt eller vanmakt,
hennes lycka eller olycka. (G. A. Lindner.) — Viljan är, så förunderligt
det än kan synas, allsmäktig inom sitt område, allsmäktig öfver sig själf.
Där den onda viljan i klart medveten motsats mot sanningen beslutat sig
vara hvad hon är, där sätter hon sin allmakt mot den gudomliga
allmakten. Viljan kan förändras, men icke blott genom makt; nej, icke ens
allmakten kan bryta viljan. Huru skall detta då ske? Här har endast
Allvisheten och Allbarmhärtigheten funnit ett råd. Och det lydde så, att
Allmakten måste genom kärlek söka vinna viljan och därför frivilligt
nedstiga i lidande uti syndens värld. Men vänder viljan om, hvem var
det väl, som vände henne om? Var det viljan själf som omvände sig?
Nej, det var kärleken, som omvände henne. Kärlekens oemotståndliga
makt, som ändock icke var så oemotståndlig, att den uteslöt möjligheten
af viljans förhärdelse. Se detta är den onda viljans vanmakt gentemot
— kärleken eller den lidande allmakten. (W. Budin.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
