Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ängel.
733
och skyddas till en tid, men störtas slutligen i fördärfvet af en ond ängel.
— En sann kristen kan dö med godt mod, ty när själen skiljes från
kroppen, står det rundt omkring henne många, många änglar för att föra
henne i Guds sköte. (Luther.)
Änglavård. — En treårig flicka föll från fönstret i
tredje våningen ned på den stenlagda gatan. Modern, som
var i närheten, blef alldeles utom sig och nästan
besinningslös och rusade ner för trapporna väntande att finna sitt
barn dödt och illa krossadt. Men barnet kom emot henne
i nedre trappan, log och sträckte armarna mot modern
sägande: »Mamma lilla, är du ledsen för min skull, du ser så
blek ut? Jag känner ingen smärta alls. Jag har visst
fallit ner, men jag vet icke af det; jag har sofvit under tiden,
och då jag vaknade nere på stenläggningen, såg jag någon,
som var mycket skön och vänlig, stå bredvid mig, men han
försvann i samma ögonblick, jag vaknade». En läkare
undersökte barnet, men fann icke ringaste spår till vrickning
eller annan skada.
— Historien berättar, att en händelse sådan som den
föregående vederfors Johan Banér, då han var en två-årig
gosse. Till hvilket stort värf i trettioåriga kriget Banér då
frälstes är ju allmänt bekant. Utan denne, måhända den
tappraste och snillrikaste af alla Gustaf II Adolfs krigare,
hade troligen de käjserliga lyckats tillintetgöra frukterna af
alla Gustaf den stores segrar, och följden däraf hade blifvit
utrotande af vår dyra evangeliska lära, i hvars ställe
påfve-läran åter skulle hafva blifvit den enda rådande i hela
Europa.
Barnens änglar. — Det är så länge sedan som 1823.
Grefve R. med sin maka och sin lille son gjorde en resa.
Man hade då icke några järnvägar utan reste efter hästar.
En morgon, när de skulle resa från en stad, hade de för
sin vagn fått förspända tre kraftiga hästar, som i skarp
traf förde dem genom de stensatta gatorna. Den lille
fyraårige sonen stödde sig mot vagnsdörren och betraktade
husen i den vackra staden. Då sprang vagnsdörren
plötsligt upp, och gossen störtade på hufvudet i gatan. När
kusken slutligen lyckats hålla inne hästarna, sprang grefven
ut ur vagnen och skyndade bort till sin son, som han
väntade finna sönderkrossad. Men den lille sprang emot honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
