- Project Runeberg -  I Stockholm /
18

(1856) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström, Julius Axel Kiellman-Göranson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Leverans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla äro dugliga tjenare, och hon blott har qvar sin yngsta
son, Jöns, som just nu går och läser. Som flicka gick
hon på socken och tiggde, ty hon var fader- och
moderlös, och den tiden fanns icke den fattigstadga, som nu
nödgar socknarne att taga christelig vård om de arma
barnen. Något större fick hon en slaftjenst hos en bonde,
fullvuxen blef hon en statkarls hustru och slet ondt i
många Herrans år under stränga husbönder, med en man,
som slutligen söp ihjäl sig af förtviflan öfver sin
fattigdom, och med sjuka och utsvultna barn. Men Lena, så
heter gumman, har alltid haft stark tåga i sig, varit
ihärdig, slafvat och snott i kring sig öfverallt, gjort sig känd
för ärlighet och gudsfruktan, är alltid glad och har ett
godt hjertligt ord åt stora och små, höga och låga. Sin
pojke har hon uppfostrat till ärlighet och arbetsamhet,
samt satt i honom att han alltid skall hjelpa sig sjelf,
utan att ligga andra till last. Derföre är han nu också
mästare i allehanda saker, så småvext han än är, går på
arbete, der det kan fås, och hjelper modren att binda
qvastar. Men som de hinna med en hel mängd både
viskor och qvastar, så få de ej sälja ut allt på torget,
utan leverera det öfriga till en »patron», en
tobakshandlare någonstädes på Ladugårdslandet, som man kan tycka
på teckningen.

Patronen, som han kallas, är en i sitt slag
märkvärdig man, ehuru han aldrig varit långt utom
Stockholms tullar.

Hans valspråk har alltid varit och är än i dag: »man
skall aldrig flyga högre än vingarna bära;» och ofta tillägger
han, »man skall icke flyga alls, när man icke har några
vingar.» Redan som liten skolpojke började han tänka på
förtjenster, han fick aldrig frukostpenningar af sina
föräldrar, som voro utfattiga, men då han af en slägtinge hölls

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free