Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. I Jernvågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigt på morgonen, och hörs vida ikring, ty hvarje gång
bäraren nedlägger sin börda på lastpråmen, smäller det
nästan som ett skott.
Jembärarne äro etthundradenittiotvå man, fördelade i
sexton rotar hvardera, rotemästaren inberäknad, under
uppsigt af en ålderman, som har sitt kontor vid nedgången
och leder arbetet. Till åldermansarbetet fordras en mycket
lugn, rättvis och ordentlig man, och så långt man minnes
hafva alla åldermän väl uppfyllt sina skyldigheter.
Jernbärarne äro ett urval af dugtiga karlar från alla
landsorter i Sverige, dugtiga på allt sätt, både till kroppskrafter
och lynne. Deras axellapp gifver dem väl ingen rang i
samhället, men nog har denna epålett också ett högt värde
för samhället, om icke för dem sjelfva. En jernbärare
förtjenar tre riksdaler riksmynt om dagen sommartiden, eller
ungefär 375 riksdaler inalles, om vintern sysselsätta de sig
vanligen med vedsågning och annat husarbete.
Vid kungliga begrafningar uppträda jernbärarne i
uniform, och utgöra då ett aktningsvärdt kompani, ehuru
uniformen icke alltid kan fås att sitta så nätt som vederborde
på de till arbete vanda grofva gestalterna; men om deras
utseende icke är lysande, så är deras styrka och
pålitlighet så mycket mera utmärkt. Detta gaf anledning att
begagna dem vid oroligheterna 1848. De samlades då på
Frimurare-barnhusets gård och utgingo derifrån i sin
vanliga drägt, och skingrade fridstörarne ganska manhaftigt
och fogligt, samt räddade Erkebiskopen, som var hotad.
De hafva icke allenast kraftiga axlar, ryggar, ben och
armar, utan äfven rätt kraftiga tungor när det gäller.
En gammal jernbärare anmälde en dag att han ville
hafva ledighet, ty hans hustru hade fått en liten pojke,
som skulle döpas. — Hvad? frågade åldermannen
skämtande, kan en så gammal gubbe få en pojke? Den är väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
