Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII. ”Ge på hand.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
”Ge på hand.”
Aldrig ser jag en ko, utan att tacka Gud, som skapat
ett så förträffligt djur till vårt bästa; och jag högaktar
också kon, så djur hon är.
Kon är ett särdeles fromt djur och ganska måttlig i
naturtillståndet. Hon kan lefva på ganska litet och
mången ko får tugga på bara halmen, ofta sådan, som legat
på tak och börjat rötas. Kon dricker aldrig annat än
vatten, om hon får råda sig sjelf. Kon fäster sig med
tillgifvenhet vid sin matmoder, hon står tåligt halfva året
bunden i sitt bås med jernklofve om halsen. Ju mera
och bättre föda hon får, ju tacksammare är hon, ty ju
mera mjölk gifver hon, och till på köpet skänker hon åt
sin husbonde rikeligen just det, som bäst befordrar hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0103.html
