Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. ”Ge på hand.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förr än Broka, så att kon till slut blef Fias amma. Fia
var, som nyfödd och så länge hon blott fick sin mors
mjölk, mycket ondsint och bråkig, alldeles som sin mor,
men så snart hon började att få blott Brokas mjölk, blef
hon så stilla och from som Broka sjelf. Naturforskarne
hafva icke ännu så noga uträknat komjölkens verkningar
på menniskolynnet, men nog är det en känd sak, att
vildarnes barn, som få blott af sina vilda mödrars mjölk, äro
och blifva vildar, medan alla koegande folk, som uppfostras
med komjölk, hafva mildare lynnen.
Det syns på Brokas blick att hon är from och
förståndig; en kos ögon äro också stora, klara och lugna;
och skaldernas fader Homerus liknar också den diktade
gudadrottningen Junos ögon vid en kos. Broka vet icke
hvad de otacksamma menniskorna ämna med henne. Hon
är lugn, så länge Fia är med, och har åkt temligen
beqvämt hela sju milen hemifrån, medan far och dotter
lunkat bredvid. Hon har redan skänkt huset, i tretton år,
årligen en kalf, och flere stora kor, hennes döttrar, äro
nu bondens rikedom. Ändock sälja de henne, ty hon kan
icke mera äta halm rätt friskt, sedan den icke blötes med
drank efter nya bränvinsdöden. Men kogubben, som kan
skaffa henne både drank och mjöl i Stockholm, ser sin
uträkning på att ha henne ett år. Derefter får hon vandra
till slagtaren; men med sin död gör kon så stort gagn
som mången menniska, ty hela hennes lekamen med hull
och hår är nyttig, och det sista hon gör blir väl att med
sina söndermalna ben göda någon gröda i England.
Kogubben har sagt sitt pris och bjuder bonden en
tolfskilling på hand, men bonden klår sig i hufvudet, och
vill ha mer för kon. Troligtvis går handeln för sig till
slut, till både bondens, hans dotters och kogubbens
belåtenhet; den enda, som icke tycker om försäljningen, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
