- Project Runeberg -  I Stockholm /
78

(1856) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström, Julius Axel Kiellman-Göranson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. ”Jalousie de metier.”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ungt, dugtigt folk hoppas alltid att om de en gång
kunna utmärka sig med stor skicklighet i det de företaga
sig, så skola de vinna allas vänskap och stort beröm. Men
när de hunnit höjden i konsten, få de erfara att just
deras skicklighet skaffar dem ovänner och förbittrar deras
lif. Det må nu vara hvad som helst, det lägsta yrke,
den skönaste konst, ja till och med regeringskonsten: de
största mästarne få de största belackarna. Då gäller det
om man är en verklig konstnär; är det blott fåfänga
begär efter bifall, som eggat till företagen, så upphör
verksamhetskraften på samma gång som berömmet uteblifver,
eller alstras blott uselheter för att behaga medelmåttan;
men har menniskan en högre bevekelsegrund, sköter hon
sitt kall, såsom den äkta konstnärn säger, för konstens
egen skull, för det godas, skönas skull, eller såsom en
christen säger, hvilket passar för alla utan undantag, för
Guds skull, till Guds ära och menniskors bästa, deras gagn
och förädling, då tröttnar hon icke att gå den rätta
vägen till det stora sköna målet; då har hon en fläkt af
evighetens anda och det qvittar henne lika, om hon
smädas på jorden, om hon till och med svälter ihjäl, hvilket
är nutidens sätt att korsfästa de ädlaste och
oegennyttigaste, ty hon vet att hon gjort sin pligt, sträfvat att
förädla sig sjelf och sina medmenniskor.

Men, frågar läsaren, hvad har denna allvarsamma
utgjutelse att göra med denna teckning, som ligger oss för
ögonen.

Jo, mycket, svare vi. Afunden, hvar den finnes, är
alltid lika gemen, föraktlig och löjlig. Konstnären
framställer den här under en löjlig form, en strid mellan ett
par dalkarlar och en afskedad soldat. Då konstnären
sålunda uttrycker sig med en bild, ehuru skenbart obetydlig,
ser tanken deri gerna betydelsen i hela dess omfång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free