Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europeiska länder, hvilkas förhallanden och utmärktaste män han lärde känna, och
qvarstan-nade någon tid i Bernhards af Weimar läger, för att inhemta krigareyrket. Efter
Hertigens död återvände han till Sverge, med en sådan fond af grundlig bildning, alt han bland
alla Sverges Konungar anses hafva ägt de största kunskaper.
Efter ett par års vistande i Sverge reste Carl Gustaf, nu tjugutvå år gammal, till hären
i Tyskland, för att, såsom enskild man, deltaga i kriget. Härunder utmärkte han sig
högli-gen vid flera tillfällen och kom i stor gunst hos Torstensson, som slutligen utnämde honom
till Öfverste för Kurlänningarna.
Då han återkommit till Sverge, friade han formligen till Drottning Christina. De hade
uppfostrats som barn tillsammans hos Carl Gustafs moder, och denna tidpunkt hade,
åtminstone efter utseendet, lagt grunden till en ömsesidig innerligare böjelse. Det oaktadt rönte nu
hans frieri förnyade afslag, så att han slutligen nästan förlorade all utsigt till hennes
hand-För att i någon mån hålla honom skadeslös för hans svikna förhoppningar, utnämde honom
Drottningen till Generalissimus öfver hären i Tyskland.
Under hans frånvaro hade Drottningen hos Stånden väckt fråga om hans utkörande till
hennes efterträdare, hvadan han också vid sin återkomst, som, genom fredens afslutande, snart
inträffade, blef formligen förklarad för Sverges Kronprins och erhöll styrelsen öfver Öland.
Här lefde han en tid stilla och indraget. Hans verksamma själ behöfde dock
sysselsättning, och en sådan sökte han i landlliga sysselsättningar äfvensom byggnader. (Så, t. ex.,
uppförde han ånyo en del af det förfallna Borgholms slott.) Medan Carl Gustaf sålunda
syntes helt och hållet upptagen af dessa sysselsättningar, voro dock hans innersta tankar riktade
ät annat håll, nämligen Sverges Konungakrona, hvilken dock ännu endast kunde skimra emot
honom i hoppets fjärran perspektiv. Härigenom nedslagen och dyster, plägade han yttra:
"Jag bygger mitt lifstidsresidens här på Borgholm". Om ett kapell, som var under arbete,
sade han: ”Här ämnar jag välja mitt blifvande hvilorum”. Då detta sistnämnda yttrande
berättades för Drottningen, sade hon skrattande: ”Ännu har man aldrig hört, att någon
Kronprins a/lidit på Oland”. Imellertid skulle i trots af detta skenbara lugn, det icke undfallit
ett mera skarpsynt öga, att buren var för trång lör örnen.
Omkring fem år derefter hade han sluppit denna så motbjudande overksamhet: Han bar
kronan och alla dess bekymmer och var på köpet djupt invecklad i Polska kriget, hvars
svårigheter och faror med hvar dag tillväxte. Då hördes han en gång utropa: ”0, mitt goda
Oland! Huru lugn och lycklig var jag på din strand! En gång då jag blir trött vid [-bullret,-] {+bull-
ret,+} skall jag der sätta mig i ro och låta min son slitas med regeringsbesvären”.
Nu deremot i ungdomens fulla styrka och verksamhet, kände Carl Gustaf leda för lug-
net och sysslolösheten. För att fylla de lomma timmarna, tillgrepos åtskilliga förlustelser,
hvaribland jagt. Sägner gå, att kärleksförströelser ej heller saknades. Glaset var dock det
tidsfördrif, som mindre af böjelse än af ledsnad, mest anlitades, hvilket utan tvifvet mycket
bidrog att öka hans af nataren redan betydliga fetma, som gtff Christina anledning att
skämtvis kalla honom: lilla borgmästarn. Hans vanliga sällskap vid dylika tidsfördrif utgjordes
till en stor del af gamla Öfverstar, väldiga dryckeskämpar från trettioåriga kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
