- Project Runeberg -  Teckningar ur Sveriges historia /
18

(1851) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLAGET VID WARSCHAU.

(Omtryckt).

Under Carl Gustafs vistande i Preussen hade Polackarna begagnat tillfället af hans
frånvaro, och på många ställen gjort försök att undandraga sig det främmande öfverväldet. De
Qvartianer som först hyllat Svenska Konungen uppsade honom all tro och lydnad, hvilket
hade till följd, Johan Casimirs återkomst och en allmän resning i Syd-Polen. Carl Gustaf skyndade
dit för att stilla upproret, besegrade äfven vid Columbo en polsk här under den ryktbara
Czarnecki; men hans förhoppning att härigenom hafva befästat sitt anseende, slog felt,
ty knappt några dagar efter denna seger, såg han sig öfvergifven äfven af de Qvartianer, som,
under Konierpolski, vid Krakau svurit honom trohetsed. Af alla i svenska hären befintliga
polska trupper återstodo nu endast några tusen man, under befäl af Johan Sapieha, hvilken
likväl blott afvaktade ett gynnsamt tillfälle för att följa sina landsmäns exempel.

Omsvärmad af mångdubbelt öfverlägsna fiender framtågade Svenska hären, och anlände,
betydligt försvagad genom ständiga strider, brist och sjukdomar, till det aflägsna målet,
staden Jaroslaw i Syd-Polen. Det hyte som här vanns motsvarade likväl ej de under vägen
lidna förluster, hvartill kom en ytterligare rymning af 4 kompanier af Sapiehas Qvartianer.
Alla Svenska trupper utgjorde härefter knappt 8000 man, hvaribland ett stort antal sjuka
och blesserade. För alt till lydnad återföra ett helt lands upproriska befolkning, var denna
styrka alltför ringa, och Carl Gustaf, inseende detta, måste, ehuru ogerna, besluta sig till
återtåg. Men huru verkställa detta? Den lilla Svenska hären befann sig djupt inne i fiendens
land, långt från alla förbindelser med de sina, på närmaste håll den 24 Svenska mil
aflägs-na staden Sandomir, hvars slott innehade en fåtalig Svensk besättning. Till denna plats, som
ligger i ett hörn mellan floderna San och Weixel, ställde Carl Gustaf sitt tåg. De
öfverlägsna polska trupper, som under marschen ständigt oroat Svenskarna, samlade sig då på stranden
af sistnämnde flod, under det 8000 Lithauer, i ett befästadt läger, spärrade öfvergången af San.
Svenskarnas ställning var förtviflad, så mycket mer som den förrädiska Sapieha nu begagnade
tillfället att utföra sin länge hysta plan, och öfvergaf de Svesnka fanorna. Af Svenska trupper
återstodo härefter endast 5000 man; men med dessa kärntrupper satte Carl Gustaf modigt
öfver Iloden, angrep under en mörk natt Lithauernas läger, och lyckades efter en häftig
strid, eröfra detsamma. Svenska hären var härigenom icke allenast räddad, utan befann sig
äfven helt oförmodadt i öfverllöd, genom den mängd förråder af alla slag hvarmed fienden
försedt sig. Obehindradt fortsattes härefter tåget i ilmarscher till Warschau. Detta återtåg
från Jaroslaw är en af de märkvärdigaste tilldragelser i Sveriges krigshistoria.

De lidna förlusterna oaktadt, ville Carl Gustaf icke uppgifva hoppet att behålla sina
eröf-ringar Till befälhafvare i Warschau qvarlemnades Fältmarskalken Arvid Wittenberg under
det Konungen sjelf, med återstoden af sina trupper, gick tillbaka till Preusseen, i afsigt att
erhålla de af Churfursten i Brandenburg, i fördraget i Ivönigsberg, utlofvade hjelptrupper.
Denna furste hade emellertid vid underrättelserna om svenskarnas förluster föresatt sig att vara
neutr»I, samt låta Svenskar och Polacker uttrötta hvarandra, för att sedan lättare kunna
med den segrande dela rofvet. Men vid Carl Gustafs oförmodade återkomst säg han sig, dels
genom löften om stora förläningar i Polen, dels genom hotelser, tvungen att ingå ett nytt
förbund, som afslöts i staden Marienburg, och hvari han måste förbinda sig, att med alla
sina trupper bistå Svenska Konungen till återeröfrande af Konungariket Polen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcateckn/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free