Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÅGET ÖFVElt BÄLT.
Med fast föresats att låta Danmark umgälla sitt fredsbrott och af delta land taga ersättning
för hvad han i Pohlen måste lemna, bröt Carl Gustaf i spetsen för 13,000 man de mest
härdade och krigvande trupper, i Juli 1657, genom Pommern och Mecklenburg in i
Hol-stein. Ofverallt veko de Danska trupperne, ehuru dubbelt öfverlägsna till antalet, undan,
och innevånarne (lydde ångestfulla, uppskrämde af förfärande rykten om vilda svärmar af
tartarer och turkar, som skulle vara i Svenskarnes sällskap och för hvilkas mord och
rof-girighet intet var heligt. Danska hären hade emellertid genom sitt beständiga återtågande
låtit sig i spridda afdelningar upprifvas, så att den utan större strid inom en månad
förminskats till hälften. Med denna qvarlefva inneslöt sig Danska befalhafvaren, Riks-Marsken
Anders Bilde i fästningen Frcdriksudde, det nuvarande Fredericia, hvarvid Carl Gustaf,
skyndande efter, började dess belägring; men misströstande att mot de starka fästningsverken
kunna något uträtta, uppdrog han öfverbefälet åt Wrangel, och lemnade hären för att i
Tyskland samla nya förstärkningar. Konungens förnyade befallningar, i förening med den
sena årstiden, förmådde Wrangel att den 23 October våga en storm, som utföll så öfver
förväntan lyckligt, att inom en timma fästningen med dess rika förråder och återstoden af
Danska arméen befann sig i Svenskarnas våld.
Oaktadt del fördelaktiga af denna eröfring, hvarigenom Danmarks fasta land blifvit
underkufvadt, var likväl Sveriges ställning ganska betänklig. Österrike, Pohlen och
Branden-burg skyndade till Danmarks hjelp, och faran för dessa talrika fiender kunde endast
afvän-das genom en lika hastig eröfring af Fyen och Seeland, hvarigenom kriget kunde slutas
innan den väntade hjelpen hann ankomma. Konungen beslöt derföre att våga ett försök mot
dessa öar, antingen oiver de islagde Bälten, eller, i händelse af mild vinter, på fartyg, som
för detta ändamål borde anskaffas. En utomordentligt sträng köld, som fortfor under flere
veckor, gjorde det förstnämnda förslaget möjligt, och i ett krigsråd blef beslutat att
försöka en öfvergång af lilla Bält till Fyen. Trupperna samlades mellan Hadersleben och
Kolding; isen undersöktes, och till de svagaste ställena drogos bräder och halm som öfvergöts
med vatten och under natten tillfrös. Tåget börjades utåt sundet; främst af Wrangel med
högra flygeln. I strömfåran, som ännu föregående natt gått öppen, sulto ryttarne af och
ledde sina hästar på långt afstånd från hvarandra; men så snart man kommit öfver de
svagaste ställena, kastade sig alla i sadeln och störtade i tätt slutna leder mot den på stranden
väntande fienden. Konungen, som förde vänstra flygeln, gjorde en omväg med densamma,
för att taga fienden i ryggen, medan Wrangel anföll honom från sjösidan; men härvid brast
isen för en del af Konungens trupper, så att 2 sqvadroner jemte Konungens och Franska
sändebudets vagnar försvunno i djupet. Konungen lät sig dock ej härigenom afskrämmas,
utan, efter att hafva gjort en ännu större omväg utåt hafvet och lyckligen kommit i land,
bröt han fram genom någon småskog, som på ena sidan skyddade Danskarna, hvarelter
dessa, anfallne från tvänne sidor och dessutom underlägsna, snart måste gifva sig. Fyens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
