Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart freden var tillvägabragt, inbjöd Danska Konungen den Svenska till ett gästabud
på lustslottet Fredriksborg. — Många afrådde Carl Gustaf att mottaga inbjudningen, tv de
fruktade forsåt och trodde att han skulle blifva qvarhållen, samt att Danskarne, med hans person
till underpant, skulle söka tilltvinga sig bättre fredsvil kor. — Men Konungen som ej stod
att öfvertala, gaf dock innan sin afresa, förhållningsordres, i händelse af sitt uteblifvande.
Mottagandet på Fredriksborg var det mest praktfulla och vänskapliga. Intet spår till försal
visade sig, men man gjorde ett försök att på annat sätt återfå en del af det förlorade,
åtminstone det omtvistade Trondhjem. En af Carl Gustafs Generaler lät nemligen öfvertala
sig af de Danska herrarne att föreställa honom ”huru han skulle vinna stor ära och
Danmarks eviga tacksamhet om han till den närvarande tolfåriga Danska Kronprinsen skänkte
tillbaka detta landskap”. ”Det blir ingenting ulaf”, svarade Carl Gustaf skrattande; ”helsa du
de Danska herrarne, att denna gången är det ingen Magnus Smek som regerar i Sverige”.
1 tvenne dagar vistades Konungen på Fredriksborgs slott. Vid middagsmåltiden första
dagen föll samtalet på tåget öfver Bält, dess faror och märkvärdigheter. Konung Fredrik
frågade skämtande hvilken vägvisare han haft. Carl Gustaf vände sig om, pekande på den
bakom hans stol stående Erik Dahlberg och sade: ”här är den man som visat mig vägen”.
Fredrik betraktade mannen med välbehag, men Drottningen, likasom den öfver Dahlbergs
vunna anseende afundsjuke Wrangel, med sneda blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
