Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vänliga bondgumman pysslade om konungen så godt hon kunde; och han, som mera
värderade den okonstlade välviljan än det tillgjorda fjesket, fann sig der rätt väl. Han låg ännu
i sin säng om morgonen, då gumman inträdde för att städa, och se till hvarmed hon kunde
betjena honom. Konungen språkade muntert med henne, under det hon sysselsatte sig med
ett och annat i stugan. Hastigt stannade gumman och lyssnade några ögonblick. ”Tyst!”
vinkade hon åt konungen, i det hon sakta upplyfte ett stort vedträd. Hon smög sig med
vedträdet i högsta hugg till bänken hvarpå konungens kläder lågo, och gaf ett dugtigt slag åt
benkläderna. Den bestörte konungen frågade hvad som kom åt gumman. Hon sade att hon
märkte en råtta i konungens byxor, der hon hört den gnaga, och att hon nu knäckte den med
vedträdet. När konungen derefter upplyftade plagget nedföllo bitarne af hans bvxsäcksur,
hvilket han aftonen förut hade glömt uttaga, och hvars pickande gumman hade tagit för en råtta.
En annan gång reste Konungen genom Dalarne åtföljd af sin son, Kronprinsen Carl, dä
endast 12 år gammal. Konungen åkte förut i ett åkdon och prinsen efter i ett annat, begge
utan all ståt. På vägen stötte de på en lång rad af forbönder med deras lass, hvilka, i an-
seende till konungens simpla ekipering, ej kunde ana att det var han. Sjelf kom han väl
förbi dem, men då han sedan såg sig om, saknade han prinsen. I ögonblicket vände han
tillbaka för att få reda på honom, och fann sin son stående i slädan, omgifven af en mängd
dalkarlar, hvilka stängt vägen för honom, och mot hvilka han dragit sin lilla plit. ”Hvad
betyder detta?” ropade konungen, ”vet ni ej att det är en kronprins ni ha’n för er?” Dalkarlarne
drogo sig då litet undan och tittade på konungen. ”Jaså, då är du välan kung?” sade en af
dem; ”befall då son din att sticka in knifven, och klä’ upp pojken, så att man må se att det
är vår kronprins.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
