Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der modet pröfvades och behöfdes. Med mönstringar af soldaterna, med målskjutning, med
jagter än i de Ivongl. Djurgårdarna, än på björn i de vilda skogarna, förllöto dagens stunder, och
ju större läran var, desto högre skattades nöjet. Bland de lättsinniga ynglingar som omgåfvo
Konungen och voro deltagare i de vågstycken som utfördes, intager Arved Horn främsta
rummet. En gång höll denne med Konungen en knytnäfvestrid, och fiek dervid ett slag å en på
kindbenet varande böld. Carl gaf honom till läkarvård en pung med 2000 dukater, som
Horn likväl först måste uppsöka i en lada, dit Konungen kastat den. — En annan gång voro
de på små båtar i Mälaren och lefvererade en sjöslagtning, dervid stadens sprutor föreställde
kanoner och små handsprutor gevär. Carl bragte härvid Arved Horn i sådant trångmål, att han
måste kasta sig i sjön och simma i land. ”Är detta språng farligt”, ropade Carl. ”INej”,
svarade Horn, ”endast man icke är rädd.” I ögonblicket var Carl i vattnet och hade dervid
tillsatt lifvet, om ej Horn fattat honom i håret och dragit honom i land. — Älven skådespel
och maskerader tillställde Konungen, dock mest för att roa sina systrar och deras fruntimmer.
Den unge Konungen tycktes helt och hållet lefva för nöjen.
Ilyktet härom utbredde sig snart, väckande farhågor och missnöje hos massan af folket,
men hos grannstaterna, Sveriges gamla afundsmän, känslor af glädje och hopp, att på
bekostnad af en ung, endast på nöjen begifven Konungs stater kunna utvidga sina egna. Detta
tänkesätt förmådde Danmarks, Polens och Rysslands unge och herrsklystne regenter att ingå
tör-bund till Sveriges bekrigande, och detta förbund var det som ryckte Carl ur djupet af de
vildaste ungdomsutsväfningar, till utvecklingen af de största hjelteanlag.
Konung August i Pohlen, tillika Churlurste af Saxen, började kriget genom ett infall i
Liflland, på samma gång Konung Fredrik af Danmark bröt in i Holstein, hvars furste, Hertig
Fredrik, var Konung Carls Svåger. Vid denna tid sysselsatte Carl sig, i skogarne omkring Kungsöhr,
med björnjagt, hvilket tidsfördrif anställdes på ett fruktansvärdt sätt, efter Carls egen
uppfinning. De vilda djuren, som efter ett gammalt ordspråk, hafva några mäns vett och flere mäns
styrka, skulle ej fällas på vanliga sättet med eldgevär eller eggjern, utan tagas lefvande med
trädgafflar och handsnaror, då intet annat vapen än en påk tilläts jägarne att bära. Alla
föreställningar om vådan af ett sådant jagtsätt, voro fruktlösa; ingenting borde anses omöjligt eller
farligt innan det vore försökt; möjligheten bevisades älven af fjorton björnar, som vid detta
tillfälle fångades och i triumf under jagtmusik fördes på slädar till kungsgården.
Sjelf var Konungen på denna jagt i lifsfara, då en af de största odjuren kom rusande på
honom, och fattade med tassarna om hufvudet; men böjande sig hastigt undan, lemnade han
i sticket sin ludna skinnmössa och fransyska peruk, som fingo uppbära väldiga grabbatag,
under det Konungen med flere slag af sin påk döfvade fienden, som snart såg sig fången i
trädgafflarna.
På denna jagt fick Carl underrättelse om fiendtligheternas utbrott; han fann det något
underligt att blifva anfallen, då han ej gifvit anledning dertill. — ”Välan”, sade han omsider,
”Gud skall väl hjelpa oss; först vill jag afgöra med den ena, sedan möta den andra”. Carl
skyndade till hufvudstaden, der han fann sina Rådsherrar tvekande att med underhandlingar råda
till krigets alvändande från fäderneslandet; då steg Carl upp i Rådet och förklarade, att han aldrig
ämnat börja ett orättvist krig, men tänkte icke sluta ett rättvist, utan med sina fienders underkufvande.
Detta tal försatte Rådsherrarne i häpnad, men ingaf snart förtroende och beundran, när
de erforo ett lörändradt lefnadssätt hos den unge monarken, som nu med allvar beredde sig
att såsom krigare möta sina fiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
