Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner landet. En major Carl von Nummers vid gardet pä venstra flygeln sprang först med sin
bataljon i vattnet och fördref de få ryttare, som visade sig på stranden, den unge Carls
otålighet förmådde honom att följa venstra flygelns exempel; han sprang i vattnet, hvilket stod
honom upp under armarne. Grefve Piper och Franska Ministern Guiscard, det enda bland
de främmande makternas sändebud, soip följt honom, voro vid hans sida. (Carl hade velat
förmå den sistnämnde att qvarblifva på flottan: "Ni har ingenting otalt med Danskarna” voro
hans ord: — ”Sir, — svarade grefve Guiscard, ”min konung har anbefallt mig att följa
Ers Majestät, och jag smickrar mig att Ers Majestät ej vill bortvisa mig ifrån sitt hof på
dess mest lysande dag.”) — Konungens och General-Amiralens exempel lifvade trupperna,
som, bärande gevären öfver hufvudet, följde sina modiga härförare, den ene en yngling, den
andre en gråhårsman, men begge vadande i vattnet, och ordnande, under elden från
fienderna på stranden, sina följeslagare till ett anfall på retranchementet; såsom en anekdot
berättas, att konungen, som aldrig förr hört skarpa salfvor, frågade general Stuart, hvad det var
för ett hväsande han hörde kring öronen. ”Det är lätet af musköttkulorna, man skjuter på
oss”, svarade denne. •— ”Det skall hädanefter bli min musik”, genmälde konungen. När
Danskarne flyende lemnat platsen, kastade sig Carl på knä och tackade Gud för den
framgång han vunnit, och derefter utstakades Svenska lägret, hvilket försågs med försvarsverk.
Från lägret vid Humlebäck utgaf Carl den 9 Augusti ett i Lund tryckt skyddsbref till
Selands innevånare, hvari han lofvade dem säkerhet till person och egendom, samt
uppmanade dem, att lugna och fredligt sinnade blifva vid sina hem, sin näring och sina göromål.
Sjelf visade han sig ytterst nådig. Bragte man några fångna bönder till lägret, gaf han åt
hvardera en blank riksdaler och sade till dem: Gån nu, mina barn, hvar och en till sitt
och passen på ert arbete i Guds namn; ty jag är icke kommen att söka eder undergång, utari
att stifta fred och grannsämja. Hafven J något att sälja, så bringen det mig hit: det
skall blifva betalt med klingande mynt.” Med alla dem, som besökte lägret, gaf han sig i
tal, och hörde dem icke utan rörelse säga: ”Gud välsigne Eders Majestät, J gör en oss in-
tet ondt, ty J ären vår fromma Ulrikas son.” Genom denna nedlåtenhet och genom den
stränga krigstukt, han höll, vann han Seländska allmogens hjertan: den strömmade med alla
slags lifsmedel till hans läger, hvilket blef liksom ett offentligt torg, mera besökt än sjelfva
hufvudstadens. Borgerskapet i Helsingör lemnade sig i Carls beskydd: åndelige och
förnäme borgare i Köpenhamn begåfvo sig till lägret, för att bedja om försköning för staden och
dess präktiga kyrkor, hvartill han svarade: Man skall behandla eder efter edert uppförande.”
Det vackra Fredriksborg besattes, och till och med författningar i afseende på Öresundska
tullen vidtogos. Det är nästan utom allt tvifvel, att det var Carls afsigt, att likt Carl
Gustaf belägra och bombardera Köpenhamn, hvilket dock af den snart afslutade freden förebyggdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
