Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XII I VINTERKVARTER.
Vintermånaderna förflöto, såsom vanligt, med underhandlingar. Kejsaren såväl som
Konungen af Frankrike, bemödade sig att stifta fred emellan de Nordiska Magterna, på det den ena
eller andra måtte kunna räkna pä bistånd för det numera oundvikliga kriget rörande Spanska
successionen; men allt var förgäfves. Antingen litade Carl ännu icke på sina motståndares
uppriktighet, eller hade de hittills vunna segrarne hos honom alstrat krigslystnad. Konungen af
Poh-len fann derföre nödigt att ånyo förena sig med Czaren. Detta skedde emot slutet af
Februari 1701, i Birsen, ett slott i Lithauen på gränsen af östra Kurland, der begge Regenterna
slöto ett förbund till ömsesidigt bistånd och krigets kraftiga fortsättande.
Carl erhöll på en hemlig väg underrättelse om underhandlingarne i Birsen, och rustade
sig nu sä mycket kraftigare. Hans till Liffland bestämda trupper anlände emot slutet af
Maj månad och erhöllo då befallning att, så snart de något rastat, begifva sig till Konungen.
Öfverste Schlippenbach beordrades emot Ryska gränsen, i ändamål att betäcka Carls återtåg,
och ett antal skepp kryssade på sjön Peipus, för att hindra hvarje anfall från sjösidan.
Den 17 Juni uppbröt Carl ifrån Dorpt till Riga med 15,000 man, och gick den 8 Juli
nedanför denna stad öfver Diina, på hvars motsvarande strand Sachsiska arméen, 12,000 man
stark, stod uppställd under Hertig Ferdinands af Kurland, Steinaus och Patkulls befäl.
Emedan Sachsiska arméen icke var synnerligen mindre talrik än den Svenska, och den förra haft tid
att sätta sig i en fördelaktig ställning, samt Svenskarne, enligt sakens natur, endast kunde
corpsvis passera Iloden, förmodade man att öfvergången skulle blifva förknippad med
många svårigheter. Sachsarnes afstånd från stranden och den gamle fältmarskalken Dahlbergs
genie undanröjde likväl till en del dessa hinder. Dahlberg lät neml. förfärdiga ett nytt
slags båtar med höga relingar, hvilka skyddade trupperna för fiendens kulor, och betjenade
sig dessutom af vinden, som var honom gynnande. Han lät äfven itända en mängd våla
halmkärfvor; vädret dref röken rakt emot Sachsarne, och hindrade dem att märka hans
rörelser. Skyddad af denna rök seglade Konungen, i spetsen för sitt lifgarde, till den
motsvarande stranden, landsatte artilleriet och uppställde de öfverförda trupperna i slagtordning.
Under det han ännu sysselsatte sig dermed, angrep Steinau honom så häftigt med
ca-valleriet, att Svenskarne drefvos tillbaka ända till strömmen. Svenska artilleriet på båtarne
skingrade dock åter Sachsiska cavalleriet, hvarigenom Carl erhöll tid att fullkomligt uppställa sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
