Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET VID HELSINGBORG.
Den olyckliga utgången af slaget vid Pultava hade icke väl blifvit känd, förrän
Sveriges gamla fiender åter började röra på sig. August förklarade freden utan verkan, såsom
varande aftvungen och Danmark sade sig vilja ”sätta en gräns för Svenskens exorbitanta
makt (efter Pultavaslaget!) och återställa jemvigten i Norden”
Danmarks krigsförklaring var nyss utfärdad, då dess bär 17,000 man stark, landsteg
vid Rå fiskeläge i Skåne. Provinsens guvernör, den ryktbare Magnus Stenbock, som för
tillfället endast hade få troppar, drog sig till Blekinge, der han vid Runneby intog en fast
ställning, beredd att åtminstone försöka ett försvar af Carlskrona och flottan, för hvilka
efter fiendens utbredande öfver Skåne och besittningstagande af Christianstad, det värsta
var att befara. Det var dock mindre denna fasta ställning, än ryktet om Stenbocks
rastlösa verksamhet för sammanbringandet af en talrik arme, som, i förening med den
Danske befälhafvarens villrådighet och planlösa operationer, föranledde den väntade
farans afvändande och fiendens återtåg från Blekinge. Af fruktan att blifva afskuren
vände Danska hären om till Christianstad.
Svenska rådet hade emellertid befallt de gamla regementernas återteruppsättande,
och utnämndt Stenbock till armeens befälhafvare. Denne skyndade, så fort faran för
Carlskrona var öfverstånden, till Wexjö, samlingsstället för den nvuppsatta hären. Han
fann väl icke strax mer än några få kompagnier samlade, men han påskyndade med
sådan drift de väntade regementernas ankomst, att han inom åtta dagar kunde räkna
under sina fanor 7 å 8000 man, dock till större delen så oerfarna i deras nya yrke,
att de behöfde lära äfven de enklaste handgreppen. Det fattades dem derjemte både
kläder och vapen, så att fältherren sjelf sade sig, under sitt tjugusex-åriga militär-lif,
hvad det yttre vidkom, aldrig ha sett sämre soldater. Skinnpelsar och vadmalströjor
kunde ansetts för helgedagskläder, om de icke varit slarfviga och ett regemente
paraderade till häst i trädskor. Dessutom var större delen sammanrafsad af små ynglingar
och gossar, hvarföre ock de yngre Danska officerarne alltid talade om ”Bucken med
sine Gedepoge”. Men detta afskräckte icke deras anförare, som fann sig nöjd med sina
getpojkar och uppmuntrade dem sägande, ”att de slängar soldaten gaf under
skinnpel-sen och vadmalströjan voro äfven så kraftiga, som dem han utdelade under den
grannaste uniform”. Sjelf öfvade han sina unge krigare och bidrog, med sitt fogliga sätt
och glada lynne, att alla med lust och nöje lärde hvad som fordrades.
Innan kort trodde sig Stenbock kunna föra sin nya armé närmare stridsfältet.
Han bröt in i Skåne och besatte några pass som fienden försummat intaga. Förstärkt
genom posteringen vid Runneby tågade Stenbock mer åt sydvest och intog ett nytt
pass, hvarigenom han afskar för Danskarne genaste vägen till Landskrona och
Helsingborg. Yid underrättelsen härom anträdde Danska generalen sitt återtåg, på vägen åt
Lund till, med sådan skyndsamhet att 3000 tunnor spanmål le tu na des i Christianstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
