Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DEM OT I CA.
Slottet Demurtasch vid Demotica var, såsom i föregående berättelse nämndes, bestämdt till
den höge fångens blifvande vistelseort. Ilan ditfördes i en präktigt utsirad vagn och intog
sin plats, efter Turkiska bruket, i liggande ställning, hvarvid Grothusen, lians enda sällskap
i vagnen, satt längre fram vid Konungens fötter. Vagnen omgafs af Janitscharer och efter
densamma redo femtio Svenska Officerare, dock utan vapen. Paschan, som i Bender vägrade
återlemna Konungen sin värja, lade denna, vid afresan, artigt vid hans sida. Tåget, som gick
mycket långsamt, tycktes dock ej göra Carl otålig, och sålunda färdades nu denne Konung,
som i nio år varit sina fienders skräck ocli verldens beundran, som ett föremål för en
gapande folkhops nyfikenhet — ett bevis på lyckans ombytlighet oeff lifvets skiften.
Måhända fann Carl en tröst i det allmänna deltagande hans öde väckte, samt det
högljudda ogillandet af den behandling, Sullan lät honom vederfaras. Ett språk ur Coran: ”Ära
gästen, äfven den otrogne”, upprepades frän mun till mun, och såsom ett bevis på Janitscharcrnas
missnöje, vägrade de att förtära den rissoppa dem af Sultan bestods. Denne, oroad af det
allmänna klandret, sökte afvända detsamma från sig och kasta skulden på sina Ministrar, som
ock förvisades till allägsna provinser.
Sultan hade, genom det steg han tagit, att med våld fördrifva sin gäst, den Svenska
Konungen, kommit, som ordspråket säger, ur askau i elden; ty denne visade nu såsom fånge
icke större lust att resa hem än förut, och var knappt stigen i vagnen, för alt lemna Bender *
än, till råga på bekymren, ännu en Konung, neml. den från Polen fördrifne Stanislaus, dit
anlände, hvars afsigt var att, genom sin Thronafsägelse, medla fred mellan Carl och August.
Carl ville alls icke höra talas härom, men bad dock Stanislaus qvarstadna i Bender och afbida
händelsernas vidare utveckling, hvilket denne biföll; då Sultan sålunda i stället för en, fick
gästa tvenne irrande Konungar.
Anländ till Demotica förutsåg Carl att de ständiga uppmaningarne till afresa äfven skulle
fortsättas i hans nya vistelseort, att, vid sammanträffande med de Turkiska Ministrarne, dessa
kunde fela i den vördnad han ansåg sig såsom Konung äga rätt alt fordra, samt kanske äfven
farhågan att vapenmakt ännu en gång skulle användas till hans fördrifvande; han fattade
der-löre det ovanliga beslutet, att föregifva sig vara sjuk och nödgas gå till sängs, lemnande sålunda,
utom Diiring, Grothusen och Kanslern von Mullcrn samt nödig betjening, ingen tillträde till sitt rum.
Tiden fördrefs nu med läsning och Schackspel, deri Carl icke förnekade sina egenheter:
Drottningen gjorde han till Fältmarskalk och Kungen var alltid en af de första piecer han rörde.
Till Grothusens departement hörde middagsbordets iordningställande, och Kanslern von Mullern,
en grundlig Tysk, sökte visa så pass kännedom i kokkonsten som knappa tillgångar och tarlliga
anrättningar medgåfvo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
