Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligtvis mycket, men jag tyckte att han ej
hade tillräckligt allvar — jag menar ej i
det hänseendet — jag menar i allt. Jag
kunde ej låta bli att tänka på att, om
jag vore mrs Gowan (hvilket ombyte det
skulle vara och hur jag måste förändras
för att bli lik henne!) skulle jag känna
mig nästan ensam och öfvergifven, utan
någon att hålla mig till, som hade en fast
och beslutsam karakter. Det föreföll mig
också nästan som hon känt detta utan
att veta det. Men kom ihåg att ni ej
får bli orolig för det, ty hon mådde
“mycket väl och var mycket lycklig. “ Och
hon såg också så högst älsklig ut.
Jag hoppas råka henne snart och jag
har verkligen väntat att få se henne här,
under de sista dagarne. Jag vill vara en
så god vän till henne som jag kan för
er skull. Bäste mr Clennam, jag gissar
att ni tänker föga på, hvilken vän ni var
för mig, när jag ingen annan hade (icke
för att jag nu har någon annan, ty jag
har ej fått några nya vänner) men jag
tänker mycket derpå och skall aldrig
glömma det.
Jag skulle gerna vilja veta — men det
är bäst att ingen skrifver till mig — huru
mr och mrs Plornish lyckas i sin handel,
som min goda far satte upp åt dem, och
om gamle mr Nandy lefver lycklig hos
dem och sina begge barnbarn, samt
ständigt sjunger om alla sina gamla visor.
Jag kan ej återhålla mina tårar, när jag
tänker på min stackars Maggy och hur
tomt det skall vara för henne, utan
hennes lilla mamma, fast visst alla äro
vänliga emot henne. Vill ni i största
hemlighet framföra många helsningar från mig
till henne och säga henne, att hon aldrig
kan sörja mer öfver vår skiljsmessa än
jag gör? Och vill ni säga dem alla, att
jag tänker på dem hvarje dag och att mitt
hjerta är dem troget, hvart jag än måtte
komma? Ack, om ni kunde veta hur
troget det är, skulle ni nästan beklaga mig
för att jag är så långt borta och måste
vara så förnäm!
Jag är säker på det skall glädja er att
höra att min älskade fars helsa är mycket
god och att alla dessa förändringar äro
ganska välgörande för honom; han år nu
mycket olika hvad han brukade vara den
tiden ni såg honom. Min onkel har också
förändrat sig till sin fördel, ehuru han
fordom aldrig beklagade sig och nu aldrig
uttrycker någon glädje. Fanny är mycket
behaglig och qvick, samt har lätt att lära.
Det är naturligt för henne att vara en
lady; hon har med förundransvärd
lätthet lämpat sig efter den lyckliga
vändningen i vårt öde.
Det påminner mig om, att jag ej
kunnat göra det och att jag stundom
förtvif-lar om att någonsin kunna det. Jag
finner att jag har svårt att lära mig något.
Mrs General är alltid med oss, vi tala
fransyska och italienska och hon gör sig
möda att bilda oss på många sätt. Då
jag säger att vi tala fransyska och
italienska, menar jag att de göra det. Hvad
mig angår är jag så trög, att jag knappt
gör några framsteg. Så snart jag börjar
fundera, tänka och uppgöra planer, så gå
alla mina funderingar, tankar och planer
i den gamla riktningen och jag känner
mig orolig för dagens utgifter, för min
älskade fars skull, för mitt arbete, till dess
jag hastigt uppvaknar ur mina tankar och
kommer ihåg att alla dessa bekymmer äro
öfverflödiga, hvilket återigen förefaller mig
så nytt och otroligt, att jag ånyo börjar
drömma. Men jag skulle ej ha mod att
omtala detta för någon annan än för er.
Det förhåller sig på samma sätt med
åsynen af alla dessa nya ställen och
märkvärdigheter. De äro mycket sköna och
de förvåna mig, men jag är ej
tillräckligt sansad — jag känner mig ej nog
hemmastadd med mig sjelf, om ni kan förstå
hvad jag menar — för att njuta så
mycket deraf som jag skulle kunna. Det som
förut var mig väl bekant blandar sig också
på det besynnerligaste dermed. Till
exempel, då vi voro uppe i bergen, föreföll
det mig ofta (jag känner mig brydd att
omtala sådana dumheter till och med för
er, mr Clennam), som om Marshalsea skulle
ligga bakom den der stora klippan; eller
som om mrs Clennams rum, der jag
arbetat så mången gång och der jag först
såg er, vore beläget straxt bortom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
