Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp sin smörgås, var en högljudd och
uthållen fnysning. Som Clennam omöjligt
kunde undgå att taga åt sig denna
fiendt-liga demonstration, betraktade han
bönfallande den förträffliga men fördomsfulla
dam, från hvilken den utgått, i
förhoppning att afväpna henne genom sin ödmjuka
undergifvenhet.
— Inte någon af edra blickar på mig,
sade mr F—s tant, som darrade af vrede.
Tag det der.
“Det der“ var kanten af smörgåsen.
Clennam emottog gåfvan med tacksam blick
och höll den i handen med någon
förlägenhet, hvilken ej minskades, då mr F—s
tant, med ganska högljudd röst, utropade:
— Han är kräsmagad, den der
gunstig’ herrn! Han är för högfärdig för att
äta den! hvarpå hon steg upp, närmade
sig Clennam och skakade sin
aktnings-bjudande knytnäfve så tätt utmed
Clen-nams näsa, att hon kittlade densamma.
Hade ej Flora återkommit i rättan tid
för att befria honom ur denna
brydsam-ma ställning, kunde följderna ’ha blifvit
än svårare. Utan att visa minsta oro
eller förvåning gratulerade Flora den gamla
damen för “att hon var så liflig i qväll,“
och förde henne tillbaka till sin stol.
— Han är kräsmagad den der gunstig’
herrn, sade mr F—s slägtinge, sedan hon
åter satt sig. Låt honom äta sig mätt
med agnar!
— Jag tror ej han skulle tycka om
det, tant, svarade Flora.
— Låt honom äta sig mätt med agnar,
, säger jag dig, sade mr F—s tant, i det
hon lutade sig åt sidan och tittade på
sin fiende, hvilken doldes af Flora. Det
är just lagom åt den, som är kräsmagad.
Låt honom äta upp hvar smula.
Anamma honom, låt honom äta sig mätt af
agnar.
Under förevändning af att skaffa
honom dessa läckerheter, förde Flora
honom ut till trappan. Mr F—s tant
upprepade oupphörligt med oförminskad
bitterhet, att han var ”en kräsmagad
gunstig’ herre, “ och yrkade omständligt, att
han skulle erhålla den animaliska
undfägnad, som hon föreskrjfvit.
— En sådan obeqväm trappa och så
många svängningar, Arthur, hviskade
Flora, har ni något emot att hålla mig om
lifvet under min krage.
Ehuru Clennam allt för väl insåg det
löjliga i sin ställning, kunde han ej afslå
hennes begäran, och släppte ej sin sköna
börda, förrän vid dörren till matsalen;
äfven då kunde, han endast med
svårighet blifva henne qvitt, ty hon dröjde i
hans famn för att hviska:
— För all del, Arthur, ej ett ord
härom till pappa!
Hon följde Arthur in i rummet, der
patriarken satt med sina listskor på
eldskärmen och vände på tummarne, liksom
han aldrig gjort något annat. Den
ungdomlige, tioårige patriarken, som blickade
ned från väggen, såg ej lugnare ut.
— Mr Clennam, det gläder mig att se
er. Hoppas att ni mår väl, min herre,
hoppas att ni mår väl. Var så god och
sitt ned, var så god oyh sitt ned.
— Jag hade hoppats att ej finna er
allena, min herre, sade Clennam, i det
han satte sig och såg sig omkring med
en min af sviken förväntan.
— Jaså, verkligen, sade patriarken
vänligt. Jaså, verkligen.
— Jag sade ju det, pappa, utropade
Flora.
— Ah ja, det var sannt! svarade
patriarken. Ja, just så, ja. Jaha, det var
sannt.
— Ack, var så god och säg mig om
miss Wade har gått? frågade Clennam
oroligt.’
— Miss —? Jaså, ni kallar henne
Wade, svarade mr Casby. Ganska
passande.
— Och hvad kallar ni henne? frågade
Arthur hastigt.
— Wade, sade mr Casby. Jo bevars,
alltid Wade.
Sedan Arthur några sekunder betraktat
det filantropiska ansigtet och det långa,
hvita, silkeslena håret, under det mr
Casby vände på tummarne och smålog åt
elden, som om han vänligt önskat, att
den måtte bränna honom, på det han
skulle få tillfälle att förlåta den, sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
