Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ninge-angelägenheter i den gamle
mannens närvaro, af fruktan, att något hon
kunde säga, skulle väcka hans stolthet
och komma honom att bege sig af till
arbetshuset igen, kunde nu fritt meddela
sig åt mr Pancks.
— Det ä’ riktigt sannt, att rörelsen går
jemnt och bra, min herre, sade mrs
Plor-nish med sänkt röst; och har godt namn
om sig. Det enda som är oss i vägen,
så ä’ det krediten.
Denna omständighet, som gjorde sig
kännbar för hvar och en, som stod i
några slags handelstransaktioner med
inne-vånarne i Blödande Hjertats gård, var en
stor stötesten i mrs Plornishs yrke. Då
mr Dorrit tagit henne under armarne och
lijelpt henne upp från det lilla osunda
rummet nedanför trappan i Blödande
Hjertats gård till det lilla hörnet vid gatan
ofvanför trappan, och gifvit henne medel
att der uppsätta sin lilla bod, väcktes
äfven de Blödande Hjertanen till ett ädelt
medvetande af sina pligter mot en
person, som så länge varit en aktad medlem
af deras lilla samfund, och förbundo sig
med en rörande sjelfförsakelse, att,
komme hvad som helst, aldrig handla med
någon annan än mrs Plornish, samt draga
sina affärer ifrån alla andra köpmän i
trakten. Drifna af samma ädla känslor,
hade de till och med gått ända derhän
att köpa åtskilliga små öfverflödsvaror i
speceri- och smör-väg, hvilka de eljest
aldrig bestodo sig, i det de sade till
hvarandra, att om de också slogo på litet för
mycket, så var det för en gammal väns
och grannes skull; och för hvem skulle
man slå på, om ej för en sådan. Sålunda
uppmuntrad, var rörelsen ganska liflig och
det lilla varulagret strök åt med en
hi-skelig fart. Korteligen, hade blott de
Blödande Hjertanen betalt, skulle företaget
rönt den största framgång, hvaremot nu,
då de uteslutande höllo sig till krediten,
den egentliga vinsten deraf ej kunde
upptäckas i böckerna.
Under afhörandet af dessa förklaringar
gjorde mr Pancks sig till ett riktigt
piggsvin genom att stryka upp alla
hårtestar-ne i vädret, ända tills mr Nandy med
hemlighetsfull uppsyn inträdde i kojan och
uppmanade dem att komma och se hur
underligt mr Baptist bar sig åt. Det var
säkert något som hade skrämt honom,
trodde mr Nandy. De gingo då alla tre
i boden, tittade ut genom fönstret och
sågo då mr Baptist, blek och orolig,
utföra följande oförklarliga pantomim. Först
sågs han, gömd bakom hörnet på öfversta
trappsteget till den lilla rankiga trappan,
som ledde ned till gården, forsigtigt sticka
fram hufvadet tätt utmed boddörren och
titta åt ömse sidor af gatan. Efter en
högst noggrann spionering, kom han ut
från sin tillflyktsort och gick flinkt och
raskt ned åt gatan, som ämnade han gå
så långt vägen räckte; derpå hastigt
vändande sig om, gick han med samma fart
och i samma skenbara afsigt upp åt
gatan. Men knappt hade han kommit lika
långt uppåt, som han nyss gått nedåt,
då han sprang tvärt åt sidan och försvann.
Ändamålet med denna sista fint var blott
alltför tydlig, då han med en tvär
vräng-ning af kroppen kastade sig in genom
boddörren från trappan nedanför, och det
således blef klart, att han gjort en lång
och besvärlig omväg till den andra, eller
Doyce- och Clennamska ändan af gården
och redan kilat af denna vägen in. Han
var nu, som ingen kan undra på, alldeles
andfådd och hans hjerta tycktes slå
fortare än den lilla klockan som ännu
skälf-de och pinglade bakom honom sedan han
slagit igen dörren efter sig.
— Hallo, min gubbe! sade mr Pancks.
Altro, gamle gosse! Hvad står på?
Mr Baptist eller signor Cavaletto
förstod nu engelska nästan lika bra som mr
Pancks sjelf och talade det till och med
ganska hjelpligt. Med en förlåtlig
stolthet öfver den språkkunskap, som gjorde
henne så godt som till italienska, lade mrs
Plornish sig doek emellan som tolk.
— ’An vilja veta, sade mrs Plornish,
hvad stå på?
— Kom in i det lyckliga hemmet,
Pa-drona, inföll mr Baptist, i det han inlade
högsta grad af hemlighetsfullhet i den
vanliga skakningen af högra pekfingret. Kom,
kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
