- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
95

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

männa uppmärksamheten ifrån inr
Baptist. Maggy, som genast skuffat sig fram
till en plats i förgrunden, skulle hafva
slukat underrättelserna från sin lilla
mamma med både öron, näsa, mun och ögon,
om ej tårarne, som fyllde de sistnämnda,
varit i vägen. Hon blef särdeles förtjust,
då Clennam försäkrade henne, att det
fanns hospitaler i Rom, och dessa ganska
förträffliga.

Mr Pancks steg i ynnest, då man
hörde, att han blifvit särskildt omnämnd i
brefvet. Alla voro belåtna och fulla af
deltagande intresse, och Clennam tyckte
sig vara väl lönad för sitt besvär.

— Men ni är trött, min herre. Låt
mig bjuda er en kopp té, sade mrs
Plor-nish, om ni vill göra er så gemen och
stiga in i det lyckliga hemmet. Så
hjer-tans god som ni var, att så vänligt
komma ihåg oss.

Mr Plornish, som ansåg det för en pligt
såsom värd att äfven uttrycka sitt
erkännande af denna mr Clennams godhet,
gjorde det på ett lika välmenande som
osam-manhängande sätt och uppfordrade sin
gamle svärfar att bevittna uppriktigheten
af hans ord, hvilket denne gjorde på ett
fullt ut lika välmenande och kanske ännu
litet mera osammanhängande sätt.

Med mindre formaliteter uttryckte
Arthur sin erkänsla för deras goda tanke
om honom, och förklarade, hvad téet
beträffade, att han ännu ej ätit middag och
nu var på vägen hem för att hvila ut
efter en lång dags arbete; hvarom icke
skulle han med nöje ha emottagit det
gästfria anbudet. Som mr Pancks med
tem-ligen mycket buller släppte på ångan för
att sätta machineriet i gång, slöt Arthur
med att fråga denne gentleman, om han
ville vara honom följaktig. Mr Pancks
svarade, att han ingenting heldre önskade
och båda lemnade tillsammans det
lyckliga hemmet.

— Om ni vill komma hem med mig,
Pancks, sade Arthur, då de kommo ut
på gatan, och dela hvad välfägnad der
kan finnas, så skall jag räkna det som
näst intill ett barmhertighetsverk; ty jag
är trött och nedstämd i afton.

— Bed mig göra något svårare, då ni
behöfver det, sade Pancks, så skall ni få
det gjordt.

Mellan denne excentriske person och
Clennam hade det bästa förstånd
herr-skat allt, sedan den afton, dä mr Pancks
flög öfver hufvudet på mr Rugg vid
Mar-shalseas pump.* Då vagnen for bort med
familjen, den minnesvärda dagen, hade
dessa båda tillsammans stått och sett
efter den och tillsammans långsamt
begif-vit sig bort. Då första brefvet kom från
lilla Dorrit var ingen mera intresserad att
höra derom än mr Pancks. Det andra
brefvet, som ännu låg i Clennams
bröstficka, nämnde honom särskildt vid namn.
Ehuru han aldrig förr gjort Clennam
någon slags förklaring eller protestation och
ehuru, hvad han nyss sagt var litet nog,
efter orden taget, hade dock Clennam
länge varit öfvertygad, att mr Pancks på
sitt egna sätt fattat tillgifvenhet för
honom. Alla dessa strängar sammanlänkade
gjorde Pancks till ett riktigt ankartåg
denna afton.

— Jag är helt ensam, förklarade
Arthur under vägen. Min kompanion är
bortrest för några angelägna affärer i hans
gren af rörelsen, och ni har således er
fulla frihet.

— Tack. Märkte ni något särdeles
med lille Altro just nyss mr Clennam?
frågade Pancks.

— Nej. Hur så?

— Det är en glad själ och jag tycker
om honom, sade Pancks. Emellertid har
någonting gått på tok med honom i dag.
Känner ni någon orsak, som kan så helt
och hållet ha vändt upp och ned på
honom?

— Nej, icke den minsta. Ni
förvånar mig.

Mr Pancks omtalade sina skäl. Arthur
var helt oberedd på dem och alldeles ur
stånd att gifva några förklaringar.

— Kanske ni vill fråga honom, efter
han är en fremling här, sade Pancks.

— Fråga honom livad? sade Clennam.

— Hvad han har på sinnet.

— Jag bör väl först sjelf se, att han
har något på sinnet, tycker jag, sade Clen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free