Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att gifva sin helgd åt ceremoniell.
Kunde hafva — men aktade sig nog att
göra det. Likasom åtskilliga kännande
och tänkande väsenden — ja, likasom ofta
nog sjelfva skapelsens herrar och
herrska-rinnor - - kunde hafva gjort ’mycket och
göra — intet. Festen aflopp med stor
ståt; munkar i svarta dragter, hvita
dragter och bruna drägter stannade för att
Se efter vagnarne; tiggande bondfolk i
fårskinnsdrägter gnällde och pepo under
fenStren i hotellet. De engelska frivillige
defilerade, dagen blef qväll och festen blef
slut; de tusen kyrkorna ringde sina
klockor vid Vespertiden utan afseende på den
och Sanct Peter förnekade envist att ha
haft något med den att göra.
Men då var bruden redan nära målet
för första dagsresan på färden till
Florens. Egenheten med detta bröllop var
att det endast tycktes gälla bruden. Ingen
frågade efter brudgummen. Ingen
frågade efter första brudtärnan; få kunde i den
omgifvande glansen ens ha sett lilla
Dorrit, som innehade denna värdighet, äfven
förutsätt att någon brytt sig om att
uppsöka henne. Slutligen uppsteg bruden i
vagnen, helt tillfälligtvis åtföljd af
brudgummen, och så bar det af i jemn fart
öfver den första korta sträckan af slät
väg, till dess missräkningarnes knaggliga
backar vidtogo och öfver förtviflans
sjunkande träsk förde dem genom ändlösa
alléer af elände och förfall på ömse sidor.
— Samma väg påstås åtskilliga andra
“unga tu“ hafva passerat både förr i
verl-den och ännu i dag.
Om lilla Dorrit kände sig litet ensam
och nedstämd denna afton skulle ingenting
varit bättre för att öfvervinna dess
känslor, än att sitta hos fadren som i gamla
tider och ordna hans qvällsvard och hjelpa
honörn i säng. Men det var ej att tänka
på nu då de sutto i statvagnen med mrs
General på kuskbocken. Och hvad
qvällsvard beträffar, så, om mr Dorrit behagat
supera hade han en italiensk kock och
én schwejtzisk sockerbagare, som måste
ikläda sig mössor högre än påfvens mitra
och ha en mängd hemlighetsfulla
alche-mistiska tillblandningar för sig i labora-
jj toriet der nere innan hans önskan kunnat
j bli uppfylld.
Han var högtidlig och lärorik denna
| afton. Om han Ijelt enkelt varit [-kärleks-]-] {+kärleks-
]+} full skulle han ha gjort lilla Dorrit
mycket mera godt; men hon tog honom —
| nu som alltid — till godo sådan han var
| och såg allt till det bästa hos honom.
Slutligen aflägsnade mrs General sig.
Hen-| nes aflägsnande för natten var alltid den
kallaste af hennes dagliga ceremonier,
likall som insåg hon nödvändigheten af att
bottenfrysa den menskliga inbillningen, för
I att hindra den att följa henne. Då hon
genomgått de första bistra förberedelserna,
I utgörande en slags gentilare
plutonexercis, försvann hon. Lilla Dorrit lade då
Sin arm kring fadrens hals och bjöd
honom god natt.
— Amy, mitt barn, sade mr Dorrit
och fattade hennes hand, — detta är
slutet af en dag, som gjort det starkaste och
mest tillfredsställande intryck på mig.
— Kanske tröttat dig något äfven,
äl-|| skade?
— Nej, sade mr Dorrit, nej, jag
kän-l| ner ingen trötthet vid ett tillfälle så —
hum så fullt af tillfredsställelse af
| det renaste slag.
Liten Dorrit var glad att finna honom
| vid så godt mod och log emot honom ett
hjertegodt leende.
— Mitt barn, fortfor han, — detta är
ett tillfälle — ha — framställande exem-
I pel — hum — för dig mitt ömma och
| mest älskade barn.
Liten Dorrit, bestört vid dessa ord, visste
ej hvad hon skulle säga, ehuru han
tystnade, som hade han väntat att hon skulle
j svara.
— Amy — återtog han — din älskade
syster, vår Fanny, har ingått — ha hum
— ett giftermål, särdeles beräknadt att
utsträcka kretsen af våra — ha —
relationer och att — hum — befästa vår
ställning inom societeten. Jag hoppas mitt
hjerta att den tiden ej är långt aflägsen
då någon — ha — lämplig make äfven
i må blifva funnen för dig.
O nej! Låt mig stanna hos dig.
Jag ber, jag besvär dig, låt mig stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
