Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, båda i ruiner, uppdykade sålunda för
den ensamma flickans inbillning der hon
satt på några krossade spillror af
forntidens mästerverk; och sittande ensam der
under den högbli himlen såg hon dem
ofta båda försmälta till ett.
Flux kom då mrs General och tog ur
färgen på allting likasom naturen och
konsten tagit ur all färg på henne sjelf: hon
skref prydligt och prima med mr
Eusta-ces stil, hvarhellst hon kunde lägga ett
finger; tittade öfverallt efter mr Eustace
& kompani och såg aldrig annat än med
mr Eustaces ögon.
SEXTONDE KAPITLET.
Fortgående.
Det nygifta paret emottogos vid
ankomsten till Harley Street Cavendish Square
af hofmästaren. Den store mannen hyste
intet intresse för dem, men han fördrog
dem. Menniskorna måste giftas och gifta
sig eller skulle hofmästarembetena
indragas. Likasom stora nationer äro till blott
för att taxeras, sä äro stora familjer till
blott för att hofmästras, och hofmästaren
ansåg säkert att naturens ordning
fordrade att den rika menniskoracen
vidmakthölls och fortplantades blott för hans
skull.
Han nedlät sig derför att se på då
vagnen stannade utanför förstuguporten och
hade till och med den godheten att säga
till en af sitt folk: Thomas, hjelp till vid
afpackningen. Han ledsagade derpå
bruden upp i öfre våningen der mr Merdle
väntade henne, men detta måste anses som
en hyllningsgärd, könet endast egnad, hvars
erkända beundrare han var, och ej
förebrås honom såsom ett nedsättande af hans
egen värdighet.
Mr Merdle gick oroligt af och an,
väntande att emottaga mrs Sparkler; då hon
slutligen närmade sig för att helsa honom
kröp’ hans hand baklänges upp i
rockärmen och han kunde nästan sägas taga
henne i hand mera med upslaget än med
sin egen hand. Då han tryckte sina
läppar mot hennes, grep han sig dessutom
sjelf, likt en polisbetjent, kring
handlof-varna ocli drog sig baklänges undan bland
stolarna, sofforna och borden, som vore
han sin egen fasttagare, sägande till sig
\ sjelf — ‘se så — inga konster mer, jag
har er, så det hjelper till ingenting; kom
bara vackert med!“
Installerad statrummen och sjelfva det
allra heligaste af idel eiderdun, silke och
sammet, kände mrs Sparkler att hon så
till vida vunnit seger, och att vägen låg
öppen för henne. Dagen före sitt
bröllop hade hon, med en min af nådig
liknöjdhet, skänkt mrs Merdles
kammarjungfru, i mrs Merdles egen närvaro, några
obetydliga småsaker (armband, hatt och
två klädningar, allt spritt nytt) af
omkring fyra gånger så mycket värde, som
den present mrs Merdle en gång gifvit
henne. Hon var nu bosatt i mr/Merdles
egna rum, sedan dessa erhållit några
ytterligare tillägg, för att göra dem henne
värdiga. Medan hon half-låg der på en
svällande causeuse, omgifven af hvarje
upptänklig lyx, som rikedomen kan anskaffa
eller inbillningen uttänka, såg hon med sin
själs öga sig sjelf täflande med och
öfver-strålande den der qvinnan, som så länge
öfverstrålat och föraktat henne —
olyckliga Fanny måtte väl ha varit lycklig nu.
Man hörde henne åtminstone aldrig önska
sig vara död nu mera.
Resbetjenten, som ej gillat mr Dorrits
förslag att bo hos sin vän Merdle, hade
föredragit att föra honom till ett hotel
vid Brook-Street Grosvenor-Square. Mr
Merdle tillsade att hans ekipage skulle vara
i ordning tidigt nästa morgon, på det han
måtte kunna göra sin uppvaktning hos
| mr Dorrit genast efter frukosten.
Lysande var vagnen, glänsande voro
hästarne, glimmande voro seldonen, dyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
