Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Unge John, jag är mycket ledsen
att jag visat mig häftig mot er, men —
ha — vissa minnen äro ej glada minnen
och — hum — ni borde ej ha kommit.
— Jag inser det nu när det är för sent,
svarade John Chivery, men himlen är mitt
vittne att jag ej menade något ondt, mr
Dorrit.
— Nej, nej, sade mr Dorrit. — Jag
är — hum — öfvertygad derom. Ha.
Gif mig er hand unge John, gif mig er
hand.
Unge John gaf sin hand, men mr
Dorrit hade förjagat all värme från
handslaget och ingenting kunde borttaga från det
bleka ansigtet det skrämda och försagda
uttrycket.
— Se så, se så! sade mr Dorrit och
skakade långsamt hans hand. Sitt ned
igen unge John.
— Jag tackar, men jag står hellre om
jag får.
Mr Dorrit satte sig i hans ställe och
efter att ha lutat sitt trötta hufvud en
stund mot handen vände han sig mot John
och sade med ett tydligt bemödande att
synas obesvärad:
— Nå hur står det till med er far unge
John? Hur lefver verlden med honom och
— ha — alla de andra der borta?
— Jag tackar som frågas, de må
tem-meligen bra. De klaga just aldrig öfver
någon ting-
— Hum — ni fortfar i ert — ha —
gamla yrke kan jag se John, sade mr
Dorrit med en sneglande blick på den
olyckliga cigarrbundten, som han svurit
så öfver.
— Till en del mr Dorrit. Jag har i—
här tvekade John — något litet — gått
in i far mins derjemte.
— Äh verkligen! sade mr Dorrit. Ni
tjenstgör således — ha hum — vid —
ha —
— Yid porten? Ja mr Dorrit.
— Mycket att göra John?
— Åh ja — vi äro temligen fulltaliga
för närvarande. Jag vet inte hur det är,
men vi äro för det vanliga temligen
fulltaliga.
— Yid denna tid af året, unge John?
— Mest vid alla tider af året min herre.
Jag har aldrig märkt att årstiderna gör
någon skillnad hos oss. Jag får önska
er en god natt mr Dorrit.
— Dröj ett ögonblick John — ha —
dröj ett ögonblick. Hum. Lemna mig
cigarrerna John, jag — ha — jag ber.
— Jag tackar er mr Dorrit, sade unge
John och lade med darrande hand
cigarrbundten på bordet.
— Dröj ett ögonblick unge John —
dröj ännu ett ögonblick. Det skulle vara
en — ha en tillfredsställelse för mig
att sända något litet — hum —
vittnesbörd att af en så tillförlitlig budbärare
utdelas bland — ha hum — dem — dem
– allt efter behof. Skulle ni ha något
emot ett dylikt uppdrag John?
Visst icke. Det är många ibland
dem, det är jag säker om, som väl skola
behöfva det,
— - Jag tackar er John. Jag — ha —
vill sätta upp det på ögonblicket, John.
Hans hand skakade dock så att det
tog honom en lång stund att skrifva de
få orden, hvilka väl skrifna knappast voro
läsliga. Det var en anvisning på hundra
pund. Han vek ihop papperet, stack det
i unga Johns hand och tryckte den i sin.
— Jag hoppas ni — ha — vill
glömma — hum — hvad som passerat, John.
— Tala ej om det för all del. Gud
ska’ veta att jag bär intet agg.
Men ingenting kunde så länge John
var qvar återställa den naturliga färgen
och det vanliga uttrycket i Johns ansigte
eller borttaga det tvungna och
missmodiga i hans väsende.
— Och John, tilläde mr Dorrit,
gif-vande hans hand en liten extra
sluttryckning och derpå befriande den, jag hoppas
vi — ha — komma öfverens att vi talat i
förtroende och oss emellan och att ni, då
ni kommer ned, afhåller er från att säga
något, åt hvilken det vara må, som skulle
— hum — kunna låta förstå att jag —
ha — en gång varit —
— Ack, jag försäkrar er mr Dorrit,
svarade John Chivery, att rätt så simpel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
