Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva gjort en fråga, om ej Fanny med
en varnande rynkning på pannan pekat
på ett förhänge, som dolde ingången till
ett annat rum. Förhänget rörde sig
nästa ögonblick och ett fruntimmer, livars
med ringar rikt beprydda liand hade
upplyft detsamma, inträdde och lät det åter
nedfalla.
Detta fruntimmer utgick ej ungdomligt
och friskt ur naturens hand, men ur sin
kammarjungfrus. Hennes stora ögon,
mörka hår, fylliga byst egde alla samma
egenskaper — de voro vackra och
uttryckslösa; det syntes, att man gjort så
mycket som möligt af henne. Hon bar en
dyrbar hvit spetsmössa, knuten under
hakan, endera för det hon hade snufva eller
för det att det klädde henne. Och om
det någonsin funnits en vacker, intet
sägande haka, som sett ut som om den
säkert aldrig varit smekt af menniskohand,
så var det visst den hakan som var
ombunden så hårdt och tätt af det der
spets-betslet.
— Mrs Merdle, sade Fanny. Min
syster, min fru.
— Det fägnar mig att se er syster.
Jag kom ej ihåg att ni hade någon syster.
— Jag nämnde ej att jag hade någon,
sade Fanny.
— Aha! mrs Merdle krökte lillfingret
på venstra handen som om hon ville säga:
“der har jag er fast.“ Jag vet att ni
ej gjorde det.
Hon gestikulerade vanligen med sin
venstra hand, emedan hennes händer ej
voro lika; den venstra var vackrast och
fetast. Derpå sade hon: »sitt ned,” och
placerade sig sjelf beqvämt bland dynor
af purpur och guld på en soffa bredvid
papegojan.
— Således vid theatem? sade mrs
Merdle och betraktade lilla Dorrit genom
sin lorgnett.
Fanny svarade nej.
— Nej, sade mrs Merdle, i det hon
släppte lorgnetten. Ser inte ut som om
hon hörde till theatern. Ser ganska
hygglig ut.
— Min syster, min fru, sade Fanny,
hos hvilken det var en blandning af akt-
ning och djerfhet, har bedt mig omtala
för henne, oss systrar emellan, hur det
kommer sig till, att jag har den äran att
känna er. Och, som jag hade lofvat att
göra er ännu en visit, tog jag mig den
friheten att föra henne med mig, då ni
kanske ville underrätta henne derom. Jag
önskar att hon må få veta det och ber
er säga henne förhållandet.
— Tror ni verkligen att vid er systers
ålder, menade mrs Merdle.
— Hon är äldre än hon ser ut, sade
Fanny, nästan lika så gammal som jag.
— Societetslifvet, sade mrs Merdle, i
det hon åter krökte lillfingret, är så svårt
att förklara för yngre personer (ja, det
är i sanning svårt att förklara det för
hvem som helst), att det fägnar mig att
höra det. Jag önskar att societeten ej
vore så despotisk, jag önskar den ej vore
så fordrande — Fogel, var tyst!
Papegojan hade uppgifvit ett
genomskärande skri, som om dess namn varit
societet och den velat förfäkta sin
rättighet till dessa fordringar.
— Men, återtog mrs Merdle, vi måste
taga det sådant det är. Vi veta att det
är ihåligt och fördomsfullt och verldsligt
och rätt förtretligt, men såvida vi ej äro
vildar i de tropiska hafven (hvilket jag
för min del gerna skulle vilja vara —
jag har hört, att det skall vara ett
utmärkt angenämt lefnadssätt och ett
herr-ligt klimat) så måste vi rätta oss derefter.
Det är en vanlig lott. Mr Merdle är en
stor köpman, han gör affärer i den största
skala, hans rikedom och hans anseende
äro ganska betydande, men också han
— Fogel, var tyst!
Papegojan hade uppgifvit ännu ett skri
och det ifyllde meningen på ett så
uttrycksfullt sätt, att mrs Merdle ej behöfde
afsluta den.
— Efter er syster önskar att jag skall
sluta vår personliga bekantskap, fortfor
hon åter, i det hon vände sig till lilla
Dorrit, med att omtala vissa
omständigheter, som äro ganska hedrande för
henne, vill jag visst icke neka att bifalla
hennes begäran. Jag har en son (jag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
