Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amiralitetet sade, att mr Merdle var
en underbar man. Skattmästaren sade,
att han var en ny makt i landet och skulle
kunna köpa hela Underhuset. Biskopen
sade, att han var glad att veta det denna
rikedom tillfölle en gentleman, som alltid
visat sig benägen att upprätthålla
socie-tetens bästa intressen.
Mr Merdle sjelf kom vanligtvis sent
vid dylika tillfällen, liksom en man, som
några jätteföretag ännu qvarhöllo i sina
klor, då andra redan afskakat dagens
dvergaktiga bestyr. Vid detta tillfälle kom
han sist. Skattmästaren sade, att Merdles
arbete straffade honom litet. Biskopen
sade, att han var glad att veta att denna
rikedom tillfölle en gentleman, som
emot-tog den med ödmjukhet.
Puder! *) Det var så mycket puder
vid uppassningen att middagen smakade
deraf. Pulveraktiga ämnen nedföllo i
rätterna och societetens mat fick smak af
första klassens lakejer. Mr Merdle förde
till bordet en grefvinna, som var innesluten
någorstädes i vecken af en ofantlig
kläd-ning, till hvilken hon stod i samma
förhållande, som det inre af ett förväxt
kål-hufvud till dess många blad. Om man
får använda en så simpel liknelse, så
kunde man säga, att klädningen gick utför
trapporna som en rikt tecknad Jack i det
gröna, **) men ingen visste hvad för slags
liten figur bar den.
Sällskapet hade allt, både • hvad det
kunde önska och icke önska, till
middagen. Det hade allt att äta, allt att
dricka och allt att se på. Man bör hoppas
att det var belåtet; ty mr Merdles egen
andel af middagen kunde ha fåtts för
aderton pence. Mrs Merdle var ståtlig.
Dagens andra mästerstycke var
hofmästa-ren. Han var den ståtligaste mannen i
sällskapet. Han gjorde ingenting, men
såg på, som få kunde ha gjort. Han var
mr Merdles sista present till societeten.
Mr Merdle behöfde honom ej och förlo-
*) Har afseende på det i England för betjenter
ännu gängse bruket att begagna puder i håret
O/vers. anm.
**) En slags blomma, Arum maculatum.
Ö/vtra. anm.
rade fattningen hvarje gång den stora
figuren såg på honom; men den
obevekliga societeten ville ha honom — och fick
honom.
Vid måltidens vanliga stadium bar den
osynliga grefvinnan ut det gröna och
raden af skönheter slöts med värdinnans
vackra hals. Skattmästaren sade: Juno.
Biskopen sade: Judith.
Advokaten började en konversation med
lifgardisten angående krigsrätter. Bror
Bellows och domaren blandade sig i
samtalet. Andra magnater slogo sig parvis
tillsammans. Mr Merdle satt tyst och
såg på duken. En och annan magnat
tilltalade honom emellanåt för att indraga
honom i sin egen enskilta diskussion, men
mr Merdle befattade sig sällan dermed,
vaknade endast ögonblickligt upp ur sina
beräkningar och framräckte vinet.
Då de stego upp från bordet, hade så
många af magnaterna något att enskilt
säga mr Merdle, att han gaf små
audienser vid ett af sidoborden och sedan
affär-dade dem genom dörren.
Skattmästaren hoppades, att han
vågade gratulera en af Englands
verldsberyk-tade kapitalister och köpmansfurstar till
en ny seger, (han hade åtskilliga gånger
begagnat denna originella fras i
parla-tet och uttalade den sålunda med lätthet.)
Att utvigda sådana mäns triumfer var
också att utvigda nationens triumfer och
tillgångar; och skattmästaren lät mr Merdle
förstå, att han i detta fall var ganska
patriotiskt sinnad.
— Jag tackar er, mylord, sade mr
Merdle; jag tackar er. Jag emottager
med stolthet edra lyckönskningar och
gläder mig åt ert bifall.
— Nå ja, mitt bifall är ej obetingadt,
min bäste mr Merdle. Emedan, den
leende skattkammare-magnaten fattade hans
arm och vände honom inåt bordet, samt
sade skämtsamt, ni nu knappast kan anse
det löna mödan att komma bland oss och
hjelpa oss.
Mr Merdle kände sig hedrad af —
— Nej, nej, sade skattmästaren, detta
är ej det ljus, i hvilket man kan vänta,
att det skall betraktas af en person, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
