Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundra pund, men det öppnade för
honom en verksam och lofvande bana. De
tre vännerna åto middag tillsammans vid
detta tillfälle, som lofvade medföra
gynnsamma följder; verkstäderna med
dithö-rande hustrur och barn hade också fridag
och middagsmåltid; till och med
Blödande Hjertats gård spisade middag och
öf-verflödade af mat. Men två månader hade
knappt förflutit, då Blödande Hjertats gård
åter blifvit så van vid förknappning, att
hela det stora kalaset var bortglömdt;
då ingenting tycktes nytt i
kompaniska-pet, mer än den nymålade inskriptionen
öfver porten, DOYCE & CLENNAM;
då det äfven föreföll Clennam sjelf som
om han åratal haft firmans affärer i sitt
hufvud.
Det lilla kontoret, som han hade sig
förbehållet för sina egna sysselsättningar,
var ett rum af trä och glas, beläget vid
slutet af en lång, låg verkstad, uppfylld
med verkbord, skrufstäd, verktyg,
läderremmar och hjul; hvilka, när de sattes i
rörelse af ångmachinen, foro omkring som
om de haft ett sjelfmördande uppdrag att
söndermala affärerna till stoft och slita
verkstaden i stycken. Medelst stora
fallluckor i golf och tak stod den i förbin
delse med verkstaden ofvanpå och
verkstaden inunder; de ljusskimmer, som
der-igenom meddeledes åt perspektivet,
påminde Clennam om barnets gamla
bilderbok, der dylika strålar voro vittnen till
Abels mord. Bullret var tillräckligt
af-lägset och utestängdt från kontoret, för
att sammansmälta i ett flitigt surrande,
då och då uppblandadt med klingande
och bultande ljud. De ihärdiga figurerna
vid arbetet voro svartaktiga af stål- och
jern-filspån, som dansade omkring på hvarje
verkbord och uppvällde i hvarje
golfspringa. Man uppsteg till verkstaden på en
trappa från den yttre gården och den
tjenade som skjul för en stor slipsten,
hvarpå verktygen slipades. Det hela hade
ett utseende på samma gång fantastiskt
och praktiskt, hvilket i Clennams ögon
egde nyhetens behag; och så ofta han
lyfte dem från sitt första arbete, det att
sätta samlingen af affärernas räkenskaper
i fullkomlig ordning, blickade han på dessa
föremål med en känsla af belåtenhet med
sina sysselsättningar, som var ny för
honom.
Då han sålunda en dag upplyftade sina
ögon, öfverraskades han vid åsynen af en
fruntimmershatt, som arbetade sig upp för
trappan. Denna oväntade syn följdes af
ännu en hatt. Han märkte då, att den
första hatten tillhörde hufvudet af mr
Finchings tant och att den andra satt på
Floras hufvud; hon tycktes med betydlig
ansträngning drifva sin donation uppför
den branta trappan.
Ehuru han ej var öfver sig af
förtjusning vid åsynen af dessa gäster, förlorade
dock Clennam ingen tid i att öppna
kontorsdörren och hjelpa dem ur
verkstädernas labyrinth; detta bistånd var så
mycket nödvändigare, som mr F—s tant redan
snafvade öfver några hinder och med den
stenhårda ridikyl hon bar hotade
ångkraftens institution.
— Kors bevare mig, Arthur — jag
skulle säga mr Clennam, mycket mer
passande — ett sådant klättrande vi ha haft
för att komma upp och hur i all verlden
ska’ vi komma ned igen utan ett hissverk
och utan att mr F—s tant slinter och
faller utför trapporna och slår sig
för-derfvad och ni som har machinerier och
gjuterier, och aldrig har talt om det
för oss!
Så talade Flora till dess hon misste
andan. Under tiden gned mr F—s tant
sina respektive vrister med paraplyen och
såg omkring sig med hämndgiriga blickar.
— Mycket obeskedligt att aldrig ha
kommit tillbaka för att hälsa på oss
sedan den dagen, ehuru det var naturligt
att man ej kuil’de vänta att det skulle
vara någon dragningskraft hemma hos oss
och att ni vore upptagen på ett
angenämare sätt, det är temligen säkert, och är
hon blond eller brunett blåa eller mörka
ögon, inte att jag tror annat än att hon
i alla hänseenden skall vara en fullkomlig
kontrast till mig, ty ni blef bedragen på
mig det vet jag väl och ni gör
otvifvel-aktigt ganska rätt i att fästa ei oaktadt
allt hvad jag säger, men bry er ej derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
