Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon, sin skinande hjessa och sitt långa
hvita hår, kunde ej undgå att göra ett
djupt intryck. De tycktes värdiga att
uppskrifvas bland de ädlaste tänkesätt,
uttalade af de bästa menniskor. Afven
då han sade till Clennam, i det han satte
sig på den erbjudna stolen:
— Och ni har ingått i nya affärer, mr
Clennam? Jag önskar er allt godt, min
herre, jag önskar er allt godt! tycktes
han göra under af välvilja.
Sedan Arthur tackat honom, sade han:
— Mrs Finching har sagt mig, (under
tiden protesterade mr F—s efterlemnade
maka med en åtbörd mot begagnandet af
detta namn), att hon hoppas ibland kunna
använda den unga qvinnan, som ni
rekommenderade åt min mor och jag har
uttalat min tacksamhet derföre.
Då patriarken nu med en undrande
blick vände sig till Pancks, stoppade
denne hans medhjelpare i fickan en
annotationsbok, hvilken han ifrigt studerat, och
kom till hans bistånd.
— Ni rekommenderade henne inte, som
ni vet, sade Pancks; hur kunde ni det?
Ni kände inte till henne, inte gjorde ni
det. Hennes namn nämndes för er och
ni upprepade det. Det var hvad ni gjorde.
— Godt! sade Clennam. Som hon kan
rättfärdiga den bästa rekommendation, är
det just detsamma.
— Ni ä’ glad att hon uppför sig väl,
sade Pancks, men det vore ej ert fel om
hon uppförde sig illa. Förtjensten ä’ ej
er som det nu ä’ och felet skulle ej ha
varit ert om det förhållit sig på annat
sätt. Ni gick ej i borgen för henne. Ni
kände ej till henne.
— Ni känner således ej, sade Arthur,
som vågade en fråga på måfå, någon af
familjen?
— Känner någon af hennes familj ?
återtog Pancks. Hur skulle ni känna någon
af hennes familj ? Ni har aldrig hört talas
om dem. Ni kan ej känna folk, som ni
aldrig hört talas om, kan ni? Ni skulle
knappt tro det!
Hela denna tid satt patriarken och
små-log^iugnt, nickade eller skakade välvilligt
på hufvudet, allt som saken fordrade.
— Och hvad er rekommendation
angår, sade Pancks, så vet ni väl hvad som
i allmänhet menas med en
rekommendation. Det ä’ bara ert. öga, det! Se på
era hyresgäster der nere i gården. De
skulle gerna alla rekommendera hvarann,
om ni ville ta det till godo. Men hvad
skulle det väl tjena till? Det ä’ ingen
tillfredsställelse i att bli narrad af två
personer i stället för en. En ä’ tillräckligt.
En person, som inte kan betala får en
annan person, som ej heller kan betala
att gå i borgen för att han kan betala.
Alldeles som om en person med två
träben får en annan person, som också har
två träben att gå i borgen för att han
har två riktiga ben. Det sätter ändå
ingen af dem i stånd att vara med om en
kapplöpning. Och fyra träben ä’ ändå
besvärligare för er än två, när ni inte
beliöfver några. Mr Pancks slutade med
att låta ångan gå.
Den ögonblickliga tystnad som följde,
bröts af mr F—s tant, som sutit upprätt
i ett kataleptiskt tillstånd sedan hon afgaf
sin sista allmänna anmärkning. Efter
några häftiga krampryckningar, beräknade på
att göra en slående effekt på de
oinvigdes nerver, anmärkte hon med den
dödligaste bitterhet:
— Ni kan ej få hufvud och hjerna af
en messingsknapp utan något i den. Ni
kunde ej få det medan er onkel Georg
lefde; mycket mindre då han ä’ död.
Det dröjde ej länge innan mr Pancks
svarade med sitt vanliga lugn:
— I sanning, min fru? Nå, gu’ bevare
mig! Det förvånar mig att höra det.
I trots af hans själsnärvaro, utöfvade
dessa ord från mr F—-s tant en
nedslående verkan på det lilla sällskapet; först,
emedan det var omöjligt att dölja, att
Clennams oskyldiga hufvud var det
förståndets tempel hon sålunda förringade;
sedan emedan ingen vid dylika tillfällen
visste hvilkens onkel Georg, som menades,
eller hvilket spöke hon kunde frammana
under denna benämning.
Derföre sade Flora, icke alldeles utan
skryt och triumf öfver sin donation, att
mr F—s tant »tycktes vara mycket liflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
