Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just då, och innan man anlitade
rommen och vattnet, kom också mr Pancks
annotationsbok. De derpå följande
affärs-förliandlingarne voro korta, men
besynnerliga, och tycktes nästan smaka af
komplott. Mr Pancks såg uppmärksamt
igenom sin annotationsbok, som nu
tycktes fullskrifven, och gjorde små utdrag,
hvilka han skref på lösa papperslappar;
under tiden betraktade mr Rugg honom
med oafvända blickar och unge Johns
osansade öga, förlorade sig i ett töcken
af funderingar. Då mr Pancks, som
tycktes spela rolen af förnämste konspiratör,
hade fullbordat sina utdrag, såg han
igenom dem, rättade dem och höll dem i
handen, som om de varit kort.
— Nu ä’ här en kyrkgård i
Bedford-shire, sade Pancks. Hvem tar den?
— Jag vill ta den, svarade mr Rugg,
om ingen annan bjuder på den.
— Ock så ä’ det en undersökning i
York, sade Pancks. Hvem tar den?
— Jag passar ej för York, sade mr
Rugg-
— Då kanske ni vill vara så god, John
Chivery? fortfor Pancks.
Som unge John samtyckte, gaf Pancks
honom ett kort och såg åter på dem,
som han hade på hand.
— Der ä, en kyrka i London; jag må
så gerna" ta den. Och en familje-bibel;
jag må så gerna ta den också. Det ä’ två
åt mig. Två åt mig, upprepade Pancks,
i det han fnös starkt öfver sina kort.
Der ä’ en bokhållare i Durham för er,
John, och en gammal sjöfarande herre i
Dunstable för er, mr Rugg. Två ät mig,
va’ det inte så? Jaha, två åt mig. Här
ä’ en sten; tre åt mig. Och ett dödfödt
barn; fyra åt mig. Och det ä’ allt, för
det närvarande.
Då han sålunda utdelat alla korten,
hvilket gjordes helt stilla och med
half-liög röst, fnös mr Pancks och stack
handen i sin egen bröstficka, hvarifrån han
utbogserado en lärftspåse; med sparsam
hand tog han något pengar dcrur, samt
räknade ut reseomkostnader som
afskilj-des i tvenne delar.
— Pengar gå fort åt, sade han oroligt,
i det han sköt dessa delar till sina båda
manliga bordskamrater, mycket fort:
— Jag kan endast försäkra er, mr
Pancks, sade unge John, att jag är högst
ledsen öfver att mina omständigheter ej
tillåta mig att sjelf betala alla
omkostnader, eller att det ej är rådligt att gifva
mig nödig tid för att tillryggalägga vägen
till fots. Ty ingenting skulle göra mig
gladare, än att gå mina ben förderfvade,
utan arfvode eller belöning.
Den unge mannens oegennytta förekom
så löjlig i miss Ruggs ögon, att hon
bråd-störtadt måste lemna sällskapet och sätta
sig på trappan för att skratta ut. Under
tiden betraktade mr Pancks, ej utan
medlidande, unge John, och svängde
långsamt och tankfullt sin lärftspåse, alldeles
som om han ämnat vrida halsen af den.
Då han lade den tillbaka i sin ficka
återvände damen, tillblandade rom och vatten
åt sällskapet, hvarvid hon ej glömde sitt
eget älskvärda jag, samt gaf hvar och en
sitt glas. Då alla voro försedda, uppsteg
mr Rugg, utsträckte sitt glas på en
armslängds afstånd midt öfver bordet, i det
han genom denna åtbörd inbjöd de andra
att förena sig med honom och att med
ett allmänt klingande besegla komplotten.
Ceremonien var till en viss grad ganska
imponerande och skulle ha varit det
alltigenom, om ej miss Rugg, då hon till
dess stadfästande förde glaset till sina
läppar, råkat se på unge John; hon
öfver-väldigades då af den föraktliga
löjligheten af hans oegennytta, så att hon
ut-sprutade några ambrosiska droppar rom
och vatten, hvarefter hon förvirrad drog
sig tillbaka.
Sådan var den exempellösa middag,
som Pancks gaf vid Pentonville; sådant
det verksamma, besynnerliga lif Pancks
förde. De enda vakande ögonblick, då
han tycktes hvila sig från sina omsorger
eller förströ sig genom att gå
någorstä-des eller säga någonting, utan att ha ett
genomgående mål i sigte, voro när han
visade ett gryende intresse för den halte
utlänningen med käppen, som bodde nere
i Blödande Hjertats gård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
