Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med erfara en slags tillfredsställelse i att
se Clennams brydda och isolerade
ställning i det förnäma sällskapet och om
Clennam hade varit i den belägenhet, mot
hvilken Ingen ständigt kämpade, skule han
ha misstänkt det, och skulle ha stridit mot
en sådan låg misstanke, under det han
satt vid bordet.
Inom loppet af ett par timmar hade
den ädle afkylaren, som aldrig var
mindre än hundra år efter sin tid, gått
ungefär fem sekler tillbaka och uttalade
högtidliga politiska orakelspråk tillhörande
denna period. Han slutade med att låta sitt
eget té frysa och drog sig tillbaka vid
den lägsta temperatur.
Mrs Gowan, som under sina
välmakts-dagar varit van att ha en tom ländstol
vid sin sida, dit hon kallade sina
ödmjuka slafvar, för att gifva dem en i sender,
korta audienser, som utmärkta
ynnestbevis, gaf nu med solfjädern Clennam en
vink att närma sig. Han lydde och
intog den trefot, som Lord Lancaster
Stilt-stalking nyss lemnat.
— Mr Clennam, sade mrs Gowan, utom
nöjet att göra er bekantskap, fast det sker
på detta afskyvärdt obeqväma ställe —
en riktig kasern — så är det ändå ett
ämne, hvarom jag dör af otålighet att tala
med er. Det är det ämne, hvilket, som
jag tror, först förskaffade min son den
förmån att göra er bekantskap.
Clennam böjde på hufvudet, som ett
i allmänhet passande svar, på hvad han
ej fullkomligt förstod.
— Säg mig först, sade mrs Gowan,
är hon verkligen vacker?
I ingens ställning borde han ha funnit
det mycket svårt att svara; mycket svårt
att småle och säga: ’hvem?”
— Åh, ni vet nog! svarade hon. Den
der Henrys flamma. Det der olycksaliga
tycket. Nå, om det nu är en riktig
hederssak, att jag skall säga namnet — miss
Mickles — Miggles.
— Miss Meagles är mycket vacker,
sade Clennam.
— Karlar göra så ofta misstag i
dylika fall, svarade mrs Gowan, i det hon
skakade på hufvudet, att jag uppriktigt
bekänner, att jag ej en gång nu känner
mig öfvertygad derom; men det är dock
något att få Henrys ord bekräftade med
så mycket allvar och eftertryck. Han
hittade på de der menniskorna i Rom,
tror jag.
Detta uttryck skulle dödligt ha
förolämpat ingen. Clennam svarade:
— Ursäkta mig, jag tror ej att jag
rätt förstod er mening.
— Hittade på de der menniskorna, sade
mrs Gowan, i det hon med sin
hopslagna solfjäder (en stor grön pjes, hvilken
hon stundom begagnade som bandskärm)
slog på sitt lilla bord. Kom på dem.
Fick tag i dem. Stötte på dem.
— Menniskorna?
— Ja. Miggles, vet jag.
— Jag kan verkligen ej säga, sade
Clennam, hvar min vän, mr Meagles, först
presenterade mr Henry Gowan för sin
dotter.
— Jag är nästan säker på, att han
hittade på dem i Rom; men det är
detsamma hvar — det var någorstädes. Säg
mig nu (det blir alldeles oss emellan) är
hon mycket borgerlig?
— Min fru, svarade Clennam, jag är
verkligen sjelf så otvifvelaktigt borgerlig,
att jag ej anser mig som någon
kompetent domare i detta fall.
— Mycket bra! sade mrs Gowan, i det
hon helt kallt öppnade solfjädern.
Mycket lyckligt! Derifrån kan jag dock sluta,
att ni anser hennes sätt svara mot
hennes utseende.
Clennam såg ett ögonblick stel ut, men
bockade sig sedan.
— Det är ändå någon tröst och jag
hoppas att ni har rätt. Sade mig ej
Henry, att ni hade rest tillsammans med dem?
— Jag reste några månader i sällskap
med min vän, mr Meagles, hans fru och
dotter. (Ingens hjerta borde ha svidit
vid minnet deraf.)
— Det är verkligen tröstande, ty då
bör ni känna väl till dem. Ser ni, mr
Clennam, denna sak har länge varit å
bane och jag ser ingen hjelp för den.
Att derföre ha tillfälle att tala derom
med en person, som så väl känner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
