Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDESJUNDE KAPITLET.
L’titn och Tjugu.
En ofta återkommande tanke, om mr
Pancks’ önskan att skaffa sig
upplysningar angående familjen Dorrit, möjligen
kunde stå i sammanhang med de
misstankar Arthur Clennam meddelade sin
mor vid återkomsten från sin långa
landsflykt, förorsakade den sistnämnde mycken
oro vid denna tid. Hvad mr Pancks
redan kiinde om denna familj, hvad han
mer ville utforska rörande densamma,
hvarföre han bråkade sitt verksamma
huf-vud dermed, voro frågor, som ofta
brydde hans hjerna. Mr Pancks var ej en
man att öda sin tid och sin möda pä
efterforskningar, förestafvade af tom
nyfikenhet. Clennam kunde ej tvifla på, att
han hade ett bestämdt ändamål. Och om
mr Pancks genom sin ihärdighet lyckades
nå detta mål, skulle törhända derigenom
pä ett ledsamt sätt läggas i dagen de
hemliga skäl, som förmått hans mor att
taga lilla Dorrit under sitt beskydd? Se
der än ett ämne för allvarsamma
funderingar.
Icke för att han någonsin svigtade,
hvarken i sitt beslut eller i sin önskan
att godtgöra en orättvisa, som blifvit
begången i hans fars tid, om en sådan
orättvisa skulle upptäckas och kunde
godt-göras. Den skugga, som tanken pä en
förmodad orättvisa kastat öfver honom
alltsedan hans fars död, var så obestämd
och formlös, att den kunde härröra från
en verklighet, vida skiljd från hans
föreställning derom. Men om hans aningar
skulle visa sig grundade, vore han
färdig att uppoffra allt hvad han egde och
börja sin bana på nytt. Som de första
mörka lärdomar, hvilka han emottagit i
sin barndom, aldrig inträngt i hans hjerta,
innehöll första paragrafen af hans
moraliska lagbok, att han med praktisk
ödmjukhet måste börja med att ge akt på
de steg han tog på jorden, och att han
aldrig på ordets vingar kunde lyfta sig
till himlen. Pligter på jorden, godtgö-
rande på jorden, handlig på jorden: dessa
kommo förut, de voro de första branta
trappstegen för uppstigandet. Trång var
porten och smal var vägen; vida trängre
och smalare än den breda landsvägen,
som var belagd med tomma
trosbekännelser och upprepade ord, med grand från
andra menniskors ögon och ett frikostigt
öfverlemnande af medbröder åt domen —
allt billiga materialier, som allsicke
kostade något.
Nej. Det var ingen sjelfvisk fruktan
eller tvekan, som gjorde bonom orolig,
men ett misstroende, att Pancks ej skulle
hålla sin andel i öfverenskommelsen, att
han, i händelse af någon upptäckt skulle
taga sina mått och steg, utan att
meddela dem åt Clennam. Dä han å andra
sidan ihågkom sitt samtal med Pancks
och hur liten anledning han hade att
förmoda, att denna besynnerliga person vore
något på spåret, var det stunder, då han
förundrade sig öfver, att han fästade sä
mycken vigt dervid. På detta haf gick
det med honom som med alla farkoster,
hvilka gå mot vinden; han vräktes hit
och dit, utan att nå någon hamn.
Lilla Dorrits förflyttning utom kretsen
för deras vanliga förtroliga meddelanden,
hjelpte ej saken. Hon var så mycket ute,
sä mycket på sitt eget rum, och han
började sakna henne och känna tomhet efter
henne. Han hade skrifvit för att fråga,
om hon befann sig bättre, och hon hade
skrifvit ett svar, tacksamt och allvarsamt,
deri hon bedt honom ej oroa sig för
hennes skull, ty hon mådde fullkomligt väl;
men han hade ej sett henne på hvad som
i deras umgänge var en läng tid.
Han återvände en afton från ett besök
hos hennes far, hvilken hade nämnt, att
hon var ute på visiter — som han alltid
sade, när hon hade stora bekymmer nog
för att anskaffa hans aftonmåltid och
fann hemma hos sig mr Meagles, som i
ett upprördt sinnestillstånd gick fram och
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
