Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon vid dessa ord lyfte sina ögon
mot honom, såg hon nogare på hans
an-sigte än hon förut hade gjort och sade,
med hastig förändring i rösten:
— Ni har väl ej varit sjuk, mr
Clen-nam?
— Nej.
— Eller bedröfvad? Eller skadad?
frågade hon oroligt.
Det var nu Clennams tur att ej rätt
veta hur han skulle svara. Han sade
dock:
— Att säga sanningen, har jag haft
några bekymmer, men de äro förbi.
Visar jag det så tydligt? Jag borde ha mer
karaktersstyrka och sjelfbeherrskning än
så. Jag trodde att jag hade det. Jag
måste lära det af er. Hvem kunde bättre
lära mig det.
Han anade ej, att hon såg hos honom
hvad ingen annan kunde se. Han anade
ej, att i hela verlden inga andra ögon
blickade så strålande och uppmärksamt
på honom som hennes.
— Men det för mig till något, som jag
önskade säga, fortfor han, och derföre
vill jag nu ej gräla med mitt eget
an-sigte, för att det sqvallrar och är mig
trolöst. Dessutom är det både ett nöje
och ett privilegium att få förtro sig till
min lilla Dorrit. Låt mig då medge, att
jag glömde hur gammal och allvarsam
jag är och hur tiden för dylikt har
förflutit för mig, under de många enformiga
och föga lyckliga år, som förgått af mitt
långa lif i fremmande land, utan att
lem-na några spår efter sig — att jag glömde
allt detta och inbillade mig att jag
älskade någon.
— Känner jag henne? frågade lilla
Dorrit.
— Nej, mitt barn.
— Icke det fruntimret, som varit så
vänligt mot mig för er skull?
— Flora. Nej, nej. Tänkte ni —
— Jag trodde det ej riktigt, sade lilla
Dorrit, mer talande till sig sjelf än till
honom. Jag undrade litet deröfver.
— Godt, sade Clennam, i det han åter
öfverlerlemnade sig åt den känsla, som
fattat honom i alléen samma afton Pet
gaf honom rosorna, känslan af att vara
en äldre man, hvilken redan lemnat
bakom sig lifvets solsida, jag fann mitt
misstag, begrundade det litet — eller rättare
sagdt mycket — och blef visare
derige-nom. På samma gång som jag blef
visare, räknade jag öfver mina år, betänkte
hvad jag är, såg tillbaka, såg framåt och
märkte att jag inom kort är en
gråhårsman. Jag fann, att jag redan klättrat
uppför kullen, gått öfver den jemna
marken på dess topp och att min väg nu bar
hastigt nedåt.
Om han känt den bittra smärta han
tillfogade det tåliga hjertat, när ha talade
så! Och ändå gjorde han det för att lätta
hennes sinne och tjene henne.
— Jag fann att den dagen var förbi,
då en sådan känsla skulle gjort mig
behagligare och älskvärdare, då den skulle
beredt mig och någon annan jemte mig
hopp och lycka. Ja, den är förbi och
skall aldrig mer uppgå för mig.
O! om han hade vetat, om han hade
vetat! Om han hade sett dolken i sin egen
hand och de grymma sår den tillfogade
hans lilla Dorrits trogna blödande hjerta!
— Allt detta är nu förbi och jag har
bortvändt mitt ansigte derifrån. Men
hvarföre talar jag om detta för lilla
Dorrit? Hvarföre visar jag dig, mitt barn,
den tidrymd som ligger emellan oss och
påminner dig om, att jag med så många
år som ditt hela lif räknar öfverskridit
den tidpunkt, som nu är inne för dig?
— Emedan jag hoppas, att ni har
förtroende för mig. Emedan ni vet att allt
som rör er, rör också mig; emedan
ingenting kan göra er lycklig eller olycklig,
utan att jag, som är så tacksam mot er,
skulle erfara samma känslor.
Han hörde darrningen i hennes röst, han
såg allvaret i hennes ansigte, han
betraktade hennes klara trofasta ögon och
barmen, som häfde sig våldsamt, som gerna
velat emottaga det dödliga såret riktade
mot hans bröst för att döende få sucka,
“jag älskar honom!“ och dock grydde ej
för honom den aflägsnaste misstanke om
sanningen. Nej. Han såg den lilla
uppoffrande varelsen i sina nötta skor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
