Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En kyrkråtta? inföll mrs Merdle,
småleende.
— Jag tänkte på den der andra
ryktbara kyrkmenniskan — Job, sade mrs
Gowan. Men det är detsamma. Det vore
derföre fåfängt att försöka neka till, att
det är en stor skillnad mellan din sons
och min sons ställning. Jag må också
tillägga, att Henry har talang —
— Som Edmund visst icke har, sade
mrs Merdle med största älskvärdhet.
— Och att hans talang, i förening med
felslagna förhoppningar inledt honom på
en bana, som — ack, min Gud? Du
känner det, min vän. Då nu Henrys
ställning är sådan, är min fråga, hvilket är
det minst förmånliga parti, som jag kan
underkasta mig?
Mrs Merdle hade varit så upptagen af
att betrakta sina armar (i sanning,
ganska vackra armar och just passande för
armband), att hon ej svarade på en stund.
Då den paus som följde uppväckte henne
ur sina tankar, korslade hon armarne, såg
med beundransvärd sinnesnärvaro på den
talande och sade frågande:
— Ja-a? An se’n då?
— Och sedan min vän, sade mrs
Gowan, med en min ej fullkomligt så söt
som förut, skulle jag gerna vilja höra
hvad du har att säga derom.
Papegojan, som stått på ett ben sedan
hon sist skrek, utbrast i ett gapskratt,
hängde sig med försmädlig uppsyn upp
och ned, fasthållande sig med båda
benen och slutade med att åter ställa sig
på ett ben, samt vrida hufvudet så
mycket på sned som möjligt, under det hon
väntade på ett svar.
— Det låter kanske besynnerligt att
fråga hvad han får med sin fru, sade
mrs Merdle, men du vet, min vän att
societeten är beräknande.
— Enligt hvad jag förstått, sade mrs
Gowan, så tror jag, jag kan säga, att
Henry blir skuldfri —
— Har han många skulder? frågade
mrs Merdle, lorgnetterande sin vän.
— Ah, så der temligen, tror jag, sade
mrs Gowan.
— Det betyder som; vanligt; nå, jag
förstår; alldeles så anmärkte mrs Merdle
helt ogeneradt.
— Och att fadern ämnar ge dem
trehundra pund om året eller kanske något
mera. Hvilket, i Italien —
— Ah! De ämna sig till Italien? sade
mrs Merdle.
— Der Henry tänker studera. Du får
ej svårt att gissa hvarföre, min vän. Den
der förskräckliga konsten —
— Sannt. Mrs Merdle försökte att
lugna sin bedröfvade väns känslor. Hon
förstod allt. Hon bad henne ej säga mer.
— Och det, sade mrs Gowan, i det
hon med förtviflan skakade på hufvudet,
det är allt. Det, upprepade mrs Gowan,
i det hon för ett ögonblick slog ihop sin
gröna solfjäder och slog sig på hakan
dermed (Ylen höll på att bli dubbelhaka;
kunde nu kallas halfannan haka), det är
allt! När det gamla folket dör, så
förmodar jag det blir mer; men hvilka
för-sigtighetsmått, som komma att tagas
dermed, känner jag ej. Och dessutom så
kunna de ju lefva i evighet, ty, min vän,
det är ofta fallet med sådant folk.
Mrs Merdle, som var temligen väl
bekant med sin goda vän, societeten, som
visste hvad dess mödrar och döttrar gingo
för, som kände till affärerna inom dess
giftermålsbyrå och de deri gällande
priserna, de minor och kontraminor, som der
anlades omkring de högtbjudande, det
köpslående och shackrande, som der egde
rum, tänkte i djupet af sitt rymliga bröst,
att detta tycktes vara en ganska god fångst.
Men, som hon dock visste hvad man
väntade af henne och som hon märkte
naturen af den dikt, som skulle fostras, tog
hon den varsamt i sina armar, för att
öfver densamma sprida den äskade glansen.
— Och det är allt, min vän? sade hon,
i det hon drog en vänskaplig suck. Godt,
godt! Felet är ej ditt. Du har inga
förebråelser att göra dig. Du måste nu
uppkalla den sinnesstyrka, för hvilken du är
känd och ta det på bästa sätt.
— Flickans familj har naturligtvis gjort
de utomordentligaste ansträngningar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
