Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITEN DORTIT.
I TVENNE BÖCKER.
ANDRA BOKEN. RIKEDOM.
(FORTSiTTNINS.)
FÖRSTA KAPITLET.
Hett lut na
Under årets höst kröpo Mörker och
Natt uppför Alpernas högsta åsar.
Man var sysselsatt med vinskörden i
dalarne på den schweiziska sidan af det
stora S:t Bernhardspasset och längs efter
Geneversjöns stränder. Luften var
uppfylld med vällukt från de plockade
druf-vorna. Korgar, tråg och hyttor med
druf-vor stodo i byarnes mörka portgångar,
hejdade vandrarens steg på de branta och
smala bygatorna, samt buros dagarne
igenom på vägar och stigar. Spillda och
söndertrampade drufvor l&go omkring
öf-verallt. Barnet, med hvilket den tungt
belastade bondqvinnan sträfvade framåt,
tystades med upplockade drufvor; den
stackars fånen, som solade sig under
alphyddans takrännor på vägen till
vattenfallet, satt och mumsade på drufvor;
kornas och getternas andedragt doftade af
vinrankans blad och stjelkar; sällskapet
i hvarje litet värdshus åt, drack, talade
om drufvor. Skada att icke någon
läcker smak af detta rika öfverflöd kunde
meddela sig åt det tunna, sträfva, hårda
vin, som slutligen gjordes af drufvorna.
Luften hade varit varm och
genomskinlig under hela den klara dagen. Långt
raiema.
bort belägna glänsande metalltorn och
kyrktak, som sällan voro synliga, hade
skimrat för blicken; och de snöbetäekta
bergstopparne hade varit så tydliga, att
ovana ögon, som ej förmådde mäta det
mellanliggande landskapet och på ett
fabelaktigt sätt förminskade de skrotliga
höjderna, ansågo dem endast några timmars
väg derifrån. Bergstoppar, som voro
ganska ryktbara i dalarne, emedan ej något
spår af deras tillvaro var synligt der på
många månader, hade sedan morgonen
aftecknat sig tydligt och nära på den blåa
himmelen. Och nu, då det var mörkt
der nere och de högtidligt tycktes draga
sig tillbaka liksom spöken, som ämna
försvinna, då solnedgångens röda
färgskimmer bortbleknade och lemnade dem åt sin
kalla hvithet, kunde man dock tydligt
urskilja de ensliga höjderna öfver dimman
och skuggorna.
Då man såg ned från dessa
ödemarker och från S:t Bernhardspasset, som
var en bland dem, tycktes den
annalkande Natten, komma uppför berget som ett
stigande vattuflöde. Då den slutligen
nådde den store S:t Bernhards klostermurar,
liknade denna väderbitna byggnad en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
