Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Yi råkas i morgon bittida. Sedan
träffas vi väl snart åter. God natt!
— God natt. Tack, tack. God natt,
bästa vän!
De tycktes båda ha brådtom och känna
sig oroliga under afskedstagandet och då
gästen gick ut genom dörren. Hon hade
väntat att möta den sjuka damens man,
då hon närmade sig den; men personen
i galleriet var ej lian; det var den
resande, som med brödbiten borttorkat
vin-dropparne från sina mustacher. Då han
hörde steg bakom sig, vände han sig om,
ty han gick i mörkret.
Hans artighet, som var ytterlig, kunde
ej tillåta, att den unga damen lyste sig
sjelf utför trappan eller att hon gick
allena. Han tog hennes lampa, höll den
så att den kastade sitt klaraste ljus på
trappstegen och följde henne hela vägen
till samlingsrummet. Hon gick ned,
endast med svårighet döljande hur böjd hon
var att rysa och darra för honom, ty
denne resandes utseende var henne
särdeles oangenämt. Hon hade sutit i sin
gömda vrå före supéen och föreställt
sig hvad han kunde ha varit på platser
och ställen, som lågo inom hennes
erfarenhet, till dess han ingaf henne en
motvilja, som gjorde honom föga mindre än
förfärande.
Han följde henne ned med samma
smilande artighet ända in i matsalen och tog
åter den bästa platsen bredvid elden. Den
började nu sjunka ihop och dess flammor,
hvilka ömsevis höjde och sänkte sig,
belyste hans gestalt i det mörka rummet,
der han satt med utsträckta ben för att
värma sig och drack ur det glödgade
vinet ända till draggen, under det en
gigantisk skugga härmade honom på väggar
och tak.
Det trötta sällskapet hade brutit upp
och alla gått till sängs, uudantagande den
unga damens far, som halfslumrade i sin
stol vid elden. Den resande hade gjort
sig mödan att gå hela vägen uppför
trappan till sitt sofrum för att hemta en tia-,
ska med konjack. Han berättade dem
det, under det han tömde dess innehåll
i återstoden af vinet och drack med god
smak.
— Får jag lof att fråga, min herre,
om ni är på väg till Italien?
Den gråhårige herrn hade vaknat och
lagade sig i ordning att gå. Han svarade
jakande.
— Jag också, sade den resande. Jag
hoppas då få den äran att betyga er min
aktning på vackrare ställen och under
mer gynnande omständigheter än på detta
ödsliga berg
Gentlemannen gjorde en temligen stel
bugning och sade att han var honom
förbunden.
— Yi fattiga gentlemän, min herre,
sade resenären i det han torkade
musta-chen med handen, ty han hade doppat
den i vinet och konjacken, vi fattiga
gentlemän roa oss ej som prinsar, men
förstå dock att sätta värde på artighet
och behag. Er skål, min herre!
— Jag tackar er, min herre.
— Er utmärkta familjs skål — de
sköna damernas, edra döttrars!
— Jag tackar er ånyo, min herre. Jag
önskar er en god natt Mitt barn, äro
våra — hum -— våra domestiker till hands?
— De äro straxt bredvid, min far.
— Tillåt mig, sade den resande, i det
han steg upp och öppnade dörren, under
det den gamle herrn gick igenom rummet,
stödd på sin dotters arm. Jag önskar er
en god hvila! Hoppas få det nöjet att
återse er. Farväl tills i morgon!
Under det han kysste på sin hand med
sitt finaste sätt och’ sötaste småleende,
drog sig den unga flickan närmare sin
far och gick förbi liksom hon fruktat att
vidröra honom.
— Hå, sade den inställsamme
resanden, hvars både röst och sätt märkbart
förändrades, när han blef lemnad ensam.
Om de alla gå till sängs, så får jag väl
lof att göra detsamma. De ha f—n så
brådtom. I denna isande enslighet och
tystnad skulle man kunna tycka att
natten är tillräckligt lång, om man går till
sängs två timmar sednare.
Då han lutade hufvudet tillbaka, i det
han tömde sitt glas, fästades hans ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
