Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla rigtningar, lian måtte se hvaråt han
ville.
Ilan drog hufvudet tillbaka, satte sig
ned bredvid sången, och såg på hur
Affery Flintwinch bäddade.
— A fl’ery, du var icke gift när jag
for bort.
Hon öppnade lindrigt munnen såsom
till ett: — nej, — skakade på hufvudet,
oeh fortfor att sätta örngottsvaret på den
ena hufvuddynan.
— Huru gick det till?
— Kors, Jeremia, naturligtvis, sade
Affery, med ett af banden på
örngottsvaret i munnen.
— Naturligtvis friade han till dig, men
hur kom det allt till? Jag skulle icke
liafva föreställt mig att någondera af er
tänkte på att gifta sig; och aldraminst
skulle jag hafva trott att ni skulle gifta
er med hvarandra.
— Inte skulle jag hafva trott det
heller, sade rnrs Flintwinch, knytande tätt
ihop banden på örngottsvaret.
— Det är just hvad jag menar. När
begyute du tänka annorlunda?
— Aldrig tänkt annorlunda i all min
da’r, sade mrs Flintwinch.
Då hon, under det hon klappade på
dynan för att få den att ligga rätt på
hufvndgärden, såg att han ännu
betraktade henne, såsom väntade han på
återstoden af hennes svar, så gaf hon dynan
ett kraftigt slag midtpå, och frågade:
— Hur kunde jag väl hjelpa. det?
— Hvad, kunde du inte hjelpa att du
blef gift?
— Naturligtvis, sade mrs Flintwinch,
var det inte min skuld. Jag skulle aldrig
ha tänkt på det. Jag hade annat att
göra än tänka, jag! Hon gaf mig nog
att göra, när hon kunde gå uppe, och
då kunde hon gå uppe.
— Nå, än se’n då?
— Nå än se’n då? upprepade, mrs
Flintwinch echolikt. Det ä’just hvad jag sa’ till
mig sjelf. Nå än se’n då! Hvad tjenar det
till att öfverlägga? Om de der två kloka
ena ha’ satt sig det före, livad kan jag
väl göra? Intet det ringaste.
— Var det min mors förslag, då?
— Nå, Gud välsigne dig Arthur, och
förlåte mig den önskan! utropade Affery,
talande likväl alltid med låg röst. Om
inte de båda två hade varit öfvercns
oin-et’, hur skulle det någonsin ha’ blifvit
utaf? Jeremia kurtiserade mig aldrig; det
hade inte varit likt honom om han gjort
det, han som varit kamrat med mig här
i så många år och som så befallt mig
både hit och dit som han har gjort. Han
sa’ till mig en dag, han sa’, Affery sa’
han, nu ska’ jag säga dig någonting. Ilur
tycker du. om namnet Flintwinch? Hur
jag tycker om’et sa’jag! Ja! sa han;
dcr-före att du kommer att bära det, sa’, han.
Böra det? sa’ jag. Jeremia? Ah han ii’
en kloker en!
Mrs Flintwinch fortfor att breda det
öfra lakanet på sängen, och filten
der-uppå, och täcket deröfver, såsom hade
hon fullkomligt slutat sin historia.
— An se’n då? sade återigen Arthur.
— An se’n då, upprepade åter mrs
Flintwinch. Huru kunde jag väl hjelpa
det? Han sa’ te’ mig: Affery, du och jag
måste gifta oss, och jag skall säga dig
hvarför. Hon börjar bli klen till helsan
nu, och hon kommer att behöfva
mycken uppassning inne på sitt rum, och vi
få lof att vara mycket inne hos henne,
och der kommer inte att vara någon ann’
än vi när vi ä’ borta från henne, och så
blir det alltihop beqvämare och bättre.
Hon tänker som jag, sa’ han, och derför
om du tar på dig din hatt nästa måndag
morgon klockan åtta så ska’ vi gå och
låta viga oss.
Mrs Flintwinch stoppade till täcket på
sängen.
— An se’n då?
— An se’n då? upprepade mrs
Flintwinch, jag tänker det! Jag sätter mig ner
och säger det till honom. Nå! — så
säger Jeremia till mig: Hvad lysningen
vidkommer, så lyser det tredje gången
nästa söndag (för dä ä’ fjorton da’r se’n
jag tog ut lysning), och derfor ä’ det som
jag säger om måndag. Hon vill tala
med dig om’et sjelf, Affery, och nu så
ä’ du beredd på’et. Samma dag så talte
hon med mig och sa’: Nå, Affery, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
