Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken *) för att försöka ett nytt fortepiano
för honom. Det gick som en olja för
honom att spela, har jag hört sägas —
och skulle låtit så vakert så! Hvad
frem-mande språk beträffar — talar han dem
allihop. Vi ha haft en fransman här i
hans tid, och det är min tro att han
förstod mer franska -än fransmannen. Vi
ha haft en italienare här i hans tid, och
han tystade honom på mindre än en half
minut. Ni kan finna åtskilliga
märkvärdiga personligheter innanför andra
fängelsebommar, det vill jag inte påstå
annat; men vill ni nu se en som går utan- .
på alla andra i allt sådant som jag
beskrifvit, så får ni lof att komma till
Marshalsea.
När hans yngsta barn var åtta år
gammalt, begaf sig hans hustru, som länge
hade blifvit allt mer och mer klen ocli
sjuklig — till följe af egen inneboende
svaghet, icke derföre att hon mer än han
led utaf deras gemensamma vistelseort —
bort på besök till landet, till en fattig
väninna som fordom hade varit hennes
amma, och der slocknade hennes lif. Han
höll sig innestängd på sitt rum omkring
fjorton dagar efteråt, och under tiden —
uppsatte skrifvaren hos en advokat som
ofta besökte fängelset en condolans-adress
till honom som såg ut som ett
hyreskontrakt, oeh den alla fångarne
undertecknade. När han återigen visade sig, var
lian gråliärigarc än förut, (hans hår
hade tidigt grånadt), och fångvaktaren
anmärkte att hans fingrar ofta lyftes upp
till lians darrande läppar, så som han hade
brukat göra när han först blef insatt.
Men lian öfvcrvann tcmligen sin sorg efter
en eller par månader och under tiden i
lekte barnen på gården likasom förut,
endast med den skillnaden att de voro
svartklädda.
Längre fram började mrs Laugham,
som länge utgjort den allmänt tillgängliga
mellanlänken med den yttre verldcn, att
bli gammal och sjuklig och oftare än
*) The Jfarslial af the Kings household,
konungens hofmarskalk till hvilkens embete
Mar-sholsea-fängelsets styrelse hörde sedan gamla
tider.
vanligt påträffas liggande på gatan under
anfall af sömnsjuka, med korgen med sina
inköp bredvid sig, alla sakerna urfallna
och åtskilliga pence borta af de
penningar hennes clienter skulle hafva tillbaka.
Hatis son började då efterträda mrs
Baug-ham och att uträtta ärenden med ganska
mycken skicklighet, och lika mycket som
han förut var hemmastadd i fängelset blef
han nu hemmastadd på gatorna.
Tiden gick, och fångvaktaren började
småningom att aftyna. Hans kropp
svullnade upp, lians ben blefvo svaga, ocli
han plågades af andtäppa. Den nötta
trästolen passade honom icke mera, utan
lian satt i en länstol med en dyna
bakom sig, ocli stundom var lian så andtäppt
under flera minuter att han icke kunde
gå ocli öppna bommen. När han var
plågad af dessa attacker, gick gäldenären
ofta och öppnade den i lians ställe.
— Ni och jag, sade fångvaktaren en
kall vinterafton, då vaktstugan var full
af folk som samlat sig kring den
glimmande eldbrasan, — ä’ de äldsta
inne-vänarne liär. Jag var här inte mer än
sju år före er. Jag blir inte länge qvar.
När jag liar slutat min vakt en gång för
alla, så blir ni Marshalseas fader.
Fångvaktaren slutade sin vaktgöring i
denna verlden, följande dagen. Hans ord
ihågkommos och upprepades; oeh
traditionen förmälde från den ena
generationen till den andra — en generation i
Marshalsea kunde beräknas till ungefär
tre månader — att den sluskige gamla
gäldenären med det saktmodiga väsendet
oeh det ltvita håret, var Marshalseas fader.
Och lian blef stolt öfver denna titel.
Om någon bedragare hade uppträdt och
gjort anspråk på den, skulle han hafva
gjutit tårar af förbittring öfver försöket
att bcröfva honom sina rättigheter. Det
bemärktes bos honom cn böjelse att
öf-verdrifva antalet af år, som lian hade
varit der, ocli det antogs allmänt att man
måste afdraga några år från det antal
lian uppgaf; han var fåfäng, påstodo i
allmänhet de försvinnande generationerna
af gäldenärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
