Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fanny önskade sin far godnatt och
skyndade lätt bort. Tip hade redan
stojande begifvit sig utför trappan.
— Nå, mr Clennam, sade onkeln, i det
han släpade sig efter dem, låset, herre,
låset.
Men mr Clennam hade tvenne saker
att göra, innan han följde honom; först,
att erbjuda Marshalsens fader en .tribut,
utan att derigenom såra hans barn;
sedan, att säga något till detta barn, vore
det ock endast ett ord, för att förklara
sin ditkomst.
— Tillåt mig, sade fadren, att följa er
utför trappan.
Hon hade smugit sig ut med de öfriga
och de voro nu allena.
— För ingen del, sade gästen hastigt.
Men var så god och tillåt mig att —
klang, kling, klang.
— Mr Clennam, sade fadern, jag är
högligen, högeligen —
Men gästen tillslöt hans hand för att I
tysta det klingande ljudet och skyndade
utför trapporna.
Han såg ingen liten Dorrit på sin väg
nedåt, ej heller på gården. De två eller
tre sista fremlingarne skyndade till
port-vaktar-rummet och han följde dem, då
han hastigt fick se henne i porten till det
första huset från ingången. Han vände
• sig hastigt om.
— Ack, förlåt mig, sade han, att jag
tilltalar er här; förlåt mig att jag
kommit hit alls! Jag följde er i afton. Jag
gjorde det, emedan jag ville försöka att
vara er och er familj till någon tjenst.
Ni känner på hvad fot jag står till min
mor och kan således ej förvåna er öfver,
att jag hållit mig på afstånd från er
hemma hos henne; jag fruktade att göra
henne ond eller förtörnad, eller att skada er
hos henne. Hvad jag har sett här,
under denna korta stund, har högligen ökat
min hjertliga önskan att blifva er vän.
Det skulle gifva mig ersättning för
många felslagna förhoppningar, om jag kunde
hoppas att vinna ert förtroende.
Hon blef skrämd först, men tycktes
blifva modigare af hans ord.
— Ni är mycket god, min herre. Ni
talar allvarsamt till mig. Men jag — jag
önskar att ni icke hade följt mig.
Han förstod att hennes far var
orsaken till den rörelse, med hvilken hon
uttalade dessa ord; han vördade den och
teg.
— Mrs Clennam har gjort mig stora
tjenster; jag vet icke hvad det skulle ha
blifvit af oss, om hon ej hade gifvit mig
sysselsättning, och jag fruktar det är att
löna henne illa att vara så hemlighetsfull
emot henne. Jag kan ej säga mer i
afton, min herre. Jag är säker på att ni
känner välvilja för oss. Tack, tack.
— Låt mig göra er än en fråga,
innan vi skiljas åt. Har ni känt min mor
länge?
— Jag tror två år, min herre. —
i ° 7
Klockan hade upphört att ringa.
— Ilur lärde ni först att känna
henne? Skickade hon efter er?
— Nej. Hon vet ej en gång att jag
bor här. Vi ha en vän. min far och jag
j — en fattig arbetskarl, men den bäste
bland vänner — jag skref en annons att
jag önskade sömnad och satte adressen
till honom.
Han uppsatte min annons på några
ställen, der han kunde få det kostnads-
fritt, och mrs Clennam fann mig på detta
sätt och antog mig. Porten stänges snart,
min herre!
Hon var så darrande och upprörd och
hans själ så uppfylld af medlidande för
henne och af ett lifligt intresse för
hennes historia, som nu klarnade mer och
mer för honom, att han knappt kunde
slita sig bort. Men ringningens
upphörande och tystnaden i fängelset voro
uppmaningar att begifva sig derifrån; och
med några brådskande ord af välvilja lät
han henne smyga sig åter till sin far.
Men han hade dröjt för länge. Den
inre porten var läst och
portvaktare-rnm-met tillstängdt. Efter några fruktlösa
knackningar, stod han en stund stilla med
den mindre angenäma öfvertygelsen, att
han måste passera natten der. då en röst
tilltalade honom bakifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
