Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plocka upp potatisen, hvarvid både
Dorrit och Arthur Clennam hjelpte henne.
Maggy plockade upp några få potates,
och ganska mycket smuts, men slutligen
återfunnos de alla och nedlades i korgen.
Maggy aftorkade sitt nedsmorda änsigte
med halsduken, och då hon nu
framvisade det för mr Clemman. som en typ
af renhet, var han någorlunda i stånd att
se hur hon såg ut.
Hon var omkring tjugoåtta år gammal,
groflemmad med stora anletsdrag, stora
händer och fotter, stora ögon, och intet
hår. Hennes stora ögon voro
genomskinliga och nästan färglösa; dagsljuset
tycktes göra föga verkan på dem, och de
voro onaturligt orörliga. Man såg också
i hennes ansigte detta uppmärksamt
lyssnande uttryck vanligt hos blinda, men hon
var ej blind, ty hon hade ett temmeligen
brukbart öga. Hennes ansigte skulle
varit utomordentligt fult, om man ej der sett
ett leende; ett godlyndt leende, som var
angenämt i sig sjelft, men man kunde ej
undgå att känna medlidande öfver dess
oföränderlighejt. En stor hvit mössa, med
vidlyftiga mörka garneringar, som alltid
flaxade omkring hennes ansigte, betäckte
Maggys kala liufvud; och gjorde det så
svårt för hennes gamla svarta hatt att
bibehålla sin plats på hufvudet, att den
höll sig fast kring hennes hals, som ett
zigenarbarn. Endast en kommité af
små-krämare kunde hafva utfunderat hvaraf
hennes fattiga drägt för öfrigt bestod;
men den hade ett starkt tycke af sjögräs,
här och dar uppblandadt med ett
gigantiskt théblad. Hennes shawl såg
isynnerhet ut som ett théblad efter långvarig
begjutning.
Arthur Clennam såg på Dorrit, med
ett uttryck som sade: “får jag fråga hvem
detta är?“ Dorrit, hvars hand denna
Maggy, som ännu kallade henne lilla
mamma, börjat att smeka, svarade med ord.
(De voro i en portgång, dit en mängd
potates rullat.)
— Det är Maggy, min herre.
— Maggy, min herre, upprepade den
nypresenterade. Lilla mamma!
.— Hon är dotter — sade Dorrit,
— Dotterdotter, upprepade Maggy.
— Till min gamla sköterska, som länge
varit död. Maggy, hur gammal är du?
— Tio, mamma, sade Maggy.
— Ni kan ej tro hur god hon är min
herre, sade Dorrit, med obeskriflig ömhet.
— Hur god hon är, upprepade Maggy,
öfverflyttande detta pronomen på det
uttrycksfullaste sätt, från sig sjelf, till sin
lilla mamma.
— Och hur behändig, sade Dorrit, hon
går ärenden lika bra som någon. Maggy
skrattade. — Och man kan lita på henne,
som på Englands bank. Maggy skrattade.
— Hon försörjer sig sjelf, helt och
hållet. Helt och hållet min herre! sade
Dorrit, med en lägre och triumferande
röst, hon gör det verkligen!
— Hvad är hennes historia? frågade
Clennam.
— Tänk bara Maggy! sade Dorrit, i
det hon tog hennes stora händer, och slog
dem tillsammans. En herre, som rest
många tusen mil, önskar känna din
historia !
— Min "historia? frågade Maggy. Lilla
mamma.
— Hon menar mig, sade Dorrit, något
förlägen; hon är mycket fästad vid mig;
hennes gamla mormor var ej så god emot
henne, som hon borde varit; eller hur
Maggy?
Maggy skakade sitt hufvud, hopböjde
sin venstra hand, drack derur, och sade:
“bränvin." Slog derpå ett låtsadt barn,
och sade: “qvastkäppar och eldgafflar."
— Då Maggy var tio år gammal, sade
Dorrit, betraktande henne, under det hon
talade, hade hon en svår feber, min herre,
och har aldrig blifvit äldre sedan.
— Tio år gammal, sade Maggy
nickande, men ett så’nt präktigt spital! Så
beqvämt, va’ de’ inte? å, så rart de’ va’!
Ett så’nt ’immelskt ställe!
— Hon hade aldrig haft någon ro förut,
sade Dorrit, vändande sig ett ögonblick
till Arthur, och talande sakta, och
hennes tankar återkomma alltid till detta
ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
