- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
92

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillsammans till ett stall i High Holborn,
der en utsökt vacker grå vallack, minst
värd sjuttiofem guinéer (utan att taga i
beräkning värdet af det hagel man låtit
honom svälja för att förbättra formen)
skulle säljas för en tjugupunds-sedel,
emedan han förliden vecka skenat med
kaptenskan Barbary af Cheltenham, som ej
förmådde styra en dylik eldig häst och
derföre i förtreten beslutat att göra sig
af med honom för denna lapprisumma,
eller med andra ord att skänka bort
honom. Plornish, som gick in på gården
och lemnade sin principal utanför, fann
der en herre med tätt åtsittande gråa
underkläder, en temligen gammal hatt, en
liten käpp med krycka och blå halsduk
(kapten Maroon af Gloucestershire, intim
vän till kapten Barbary); denne herre kom
händelsevis att vara der, för att på ett
välvilligt sätt kunna omnämna alla de
små biomständigheterna, angående den
utsökt vackra vallacken, till hvar och en,
som verkligen förstod sig på hästar och
att begagna sig af ett godt tillfälle, och
som råkade att titta in der, enligt den i
annonsen uppgifna adressen. Nu hände
det sig också så, att denne herre var
käranden i Tips sak; men han hänvisade
mr Plornish till sin advokat och afböjde
alla underhandlingar med mr Plornish;
ja, han ville ej en gång se honom på
gården, så vida han ej presenterade sig
med en tjugupunds-sedel i handen; då
först kunde han dömma efter utseendet,
att han verkligen ville tala om affärer
och förmå sig att språka med honom.
Efter emottagandet af denna vink, drog
sig mrs Plornish tillbaka för att rådgöra
med sin principal, och kom snart åter
med det begärda kreditivet. Derpå sade
kapten Maroon:

— Nå hur lång tid behöfver ni för att
anskaffa de andra tjugu ? Hör på jag vill
bevilja er en månad.

När han ej ville gå in på det, sade
kapten Maroon:

— Nå, så skall jag säga er, hvad jag
vill göra. Ni skall skaffa mig en god vexel
på fyra månader på ett handelshus för
de andra tjugu.

N är han ej ville gå in på det, sade
kapten Maroon:

— Nå, hör på då! Det här är det
sista, som jag har att säga er. Ni skall
ge mig tio till kontant och det får vara
qvitt.

När han ej ville gå in på det heller,
sade kapten Maroon:

— Nå, jag skall säga er än ett ord
och dermed punkt; han liar burit sig illa
åt emot mig, men jag vill låta det gå för
en femma till och en butelj vin; vill ni
göra upp det nu, så säg, och vill ni inte,
så gå er väg.

När han ej ville gå in på det en gång,
sade kapten Maroon slutligen:

— Nå, så tag hit det då!

Och sedan han antagit det första
anbudet, gaf han ett qvitto för hela
summan, samt tillåtelse att sätta fången på
fri fot.

— Mr Plornish, sade Arthur, jag ber
er vara så god och hålla detta hemligt.
Om ni vill låta den unge mannen veta,
att han är fri och säga honom, att ni
haft uppdrag att uppgöra hans skuld af
någon, som ni ej får nämna, så gör ni
ej allenast mig en tjenst, men kanske
också honom och hans syster.

— Min herre, sade Plornish, det sista
skälet vore alldeles tillräckligt. Jag skall
uppfylla edra önskningar.

— Om ni behagar; kan ni säga att en
vän förskaffat honom friheten. En vän,
som hoppas att han för sin systers skull,
om ej för någon annans, skall göra ett
godt bruk af sin frihet.

— Min herre, edra önskningar ska’
uppfyllas.

— Och om ni, som är bättre bekant
med familjen, vill vara så god och tala
öppet med mig, samt underrätta mig om,
huru jag på ett grannlaga sätt kan vara
af verklig nytta för lilla Dorrit, så blir
jag er mycket förbunden.

— Tala ej om’et, min herre, genmälte
Plornish, det blir både ett nöje och ett
— det blir både ett nöje och ett — Men,
då mr Plornish efter tvenne misslyckade
bemödanden, såg sig ur stånd att fullbor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free